# ID: svediakorp-gov454005
# author: Matsakis (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Sjukvården i Libyen lämnar mycket övrigt att önska.
Det råder brist på lokal sjukvårdspersonal, medicinsk expertis och utbildning samt ordentliga sjukvårdsinrättningar och medicinsk utrustning.
Problemet är mer framträdande på större, överfyllda stadssjukhus som betjänar huvudsakligen gamla, underutvecklade stadsområden, till exempel Al Fatah-sjukhuset i Benghazi.
Det var på det sjukhuset som man 1998 upptäckte att en hivsmitta hade brutit ut, vilken drabbade runt 400 barn.
Detta utbrott kom inte som någon överraskning för experterna i väst, eftersom de kände till att de hygieniska förhållandena på sjukhuset var urusla och att det bara var en tidsfråga innan en så svår smittkatastrof skulle inträffa.
Den libyska regeringen behövde en syndabock, som hittades i form av fem sjuksköterskor från Bulgarien och en läkare från Palestina.
I länder som Libyen är det inte svårt att få fram underskrivna erkännanden under tortyr och ordna arrangerade rättegångar.
Medan världssamfundet stod och såg på dömdes dessa sex sjukvårdsarbetare, som åkte till Libyen för att erbjuda sina tjänster till förmån för det libyska folket, till döden 2004.
De förklarades skyldiga till den absurda anklagelsen att medvetet ha smittat barnen på sjukhuset i Benghazi med hiv.
Överste Gaddafi påstod själv att de hade gjort detta som en del i en sammansvärjning mellan CIA och Mossad för att destabilisera landet.
Hur skall vi nu lösa situationen?
Först och främst måste EU vidta konkreta åtgärder.
Jag föreslår följande tre steg.
För det första bör Europaparlamentets talman begära att miljöutskottet genast skickar en liten delegation för att besöka de fängslade sjukvårdsarbetarna i Libyen och för att träffa överste Gaddafi och till honom vidarebefordra parlamentets starka önskan att dessa sjukvårdsarbetare benådas och friges omedelbart.
För det andra bör EU, i samarbete med Världshälsoorganisationen, omdelbart skicka en grupp medicinska experter för att bedöma situationen för hivepidemin i landet och erbjuda expertrådgivning och hjälpa till att handskas med problemet.
För det tredje bör EU ta ytterligare drastiska initiativ för att snabbt leda Libyen ut ur den isolation som påtvingades av västvärlden mellan 1992 och 2003.
Sådana åtgärder, om de är effektiva, skulle gagna båda parter: EU genom ökad handel och det libyska folket genom höjd levnadsstandard.
