# ID: svediakorp-gov454000
# author: Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tack för detta tillfälle att diskutera den mycket svåra frågan om den vårdpersonal som sitter fängslad i Libyen, vilket verkligen kastar en skugga över de internationella förbindelserna med det landet.
För att behandla denna fråga noggrant måste man vidga diskussionen så att den också innefattar frågan om de familjer i Benghazi som drabbats av den omfattande hivsmittan.
Kommissionen behandlar dessa som två separata händelser, men de har kopplats ihop av den misstanke som yttrades i maj 2004 mot den bulgariska och palestinska sjukvårdspersonal som nu sitter fängslad i Libyen.
Låt mig först ta upp frågan om familjerna i Benghazi.
De står inför denna smitta som antingen direkt eller indirekt har drabbat många människor.
Vi har nyligen återigen blivit påminda om denna tragedi då några av de barn och vuxna som drabbats avled.
EU har djup förståelse för de allvarliga konsekvenserna av den typ av omfattande oavsiktlig smitta som drabbade Benghazi.
Efter att ha råkat ut för likartade tragedier i europeiska länder har vi utvecklat program för att mildra effekterna av sådana tragedier och ett system för att förhindra att liknande utbrott sker igen.
Vi kan använda denna omfattande erfarenhet till att hjälpa de libyska myndigheterna att handskas med denna situation och bidra till att lindra den svåra situationen för de drabbade familjerna i Benghazi.
Vid flera tillfällen har kommissionen och EU uttryckt sin största medkänsla och solidaritet när det gäller situationen i Benghazi.
På grundval av en teknisk bedömning som utfördes av kommissionen i augusti 2004 och fick stöd av rådet genomför nu EU en handlingsplan som är inriktad på att ta itu med några av de problem som familjerna i Bengahzi står inför och att förbättra den libyska hälsovårdens kapacitet.
Genomförandet av denna handlingsplan är en solidaritetshandling med syfte att uttrycka EU: s medlidande genom att ombesörja vissa identifierade behov i Libyen.
Vi har alla ett ansvar att se till att handlingsplanen genomförs snabbt, fullständigt och effektivt.
I november 2004 anordnade kommissionen ett internationellt sammanträde för att inleda handlingsplanen och den har ett nära samarbete med Gaddafi Foundation för att genomföra den.
Framgången kommer att vara beroende av bidrag från olika offentliga och privata givare från det internationella samfundet.
Jag skall nu ta upp frågan om de fem bulgariska och palestinska sjukvårdare som suttit fängslade i Libyen sedan 1999.
EU har vid ett flertal tillfällen uttryckt starka reservationer mot vad som låg till grund för själva rättegången, behandlingen av de tilltalade samt förseningarna i processen.
Därför var det en stor besvikelse och en källa till oro när de i maj förra året dömdes till döden på grunder som enligt kommissionen fortfarande är oklara och otillräckliga.
Direkt efter att domen hade uttalats betonade EU och kommissionen den vikt vi fäster vid ett tillfredsställande och rättvist resultat av rättegången och begärde att man skulle behandla ärendet på nytt.
En överklagandeprocess kommer snart att granskas av Libyens högsta domstol.
Kommissionen har fortsatt att arbeta med de libyska myndigheterna för att nå en tillfredsställande lösning på denna fråga.
EU gjorde två formella uppvaktningar på premiärministenivå, den 12 juni och den 27 juni 2004.
Den 3 oktober 2004 besökte en kommissionstjänsteman den bulgariska och palestinska sjukvårdspersonalen för att uttrycka sitt stöd för de internerade och uttala sina farhågor till de libyska myndigheterna.
Den 11 oktober 2004 uttryckte rådet återigen sin stora oro för sjukvårdspersonalens svåra belägenhet och bad Libyen att överväga att frige sjukvårdsarbetarna på grundval av en ny granskning av de befintliga bevisen.
Kommissionen kommer att fortsätta att ge denna dramatiska fråga hög prioritet och letar hela tiden efter nya sätt att bidra till en positiv lösning.
Den kommer att fortsätta att ha kontakt med de libyska myndigheterna, Gaddafi Foundation och de bulgariska myndigheterna.
Jag är övertygad om att alla berörda parter skulle vilja få ett slut på den här tragedin så snart som möjligt.
Detta är vad som måste göras på grundval av de bevis som finns.
Samtidigt kommer vi att fortsätta att fokusera på hur man kan lindra lidandet för familjerna i Benghazi och att hjälpa de libyska myndigheterna att bygga system som kan förhindra att en sådan här smitta utbryter igen.
EU har beslutat att inleda en insatspolitik med Libyen och har redan gett starkt erkännande åt de viktiga steg Libyen har tagit för att få till stånd en återintegrering i världssamfundet.
Libyen har erbjudits att närma sig formella relationer med EU som Medelhavspartner och nära grannland.
I detta sammanhang förblir frågan om sjukvårdspersonalen ett allvarligt problem som måste få en acceptabel lösning, vilket Libyen mycket väl förstår.
