# ID: svediakorp-gov453994
# author: Busuttil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: MT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Det stämmer att Europeiska rådets möte kommer att vara inriktat på Lissabonstrategin och stabilitetspakten.
Låt oss dock erkänna att frågan om de budgetplaner som hänger samman med Lissabon och stabilitetspakten också kommer att finnas med i bakgrunden till denna diskussion – för i slutänden är det de ekonomiska medel som Europeiska unionen kommer att ha under de kommande åren som kommer att avgöra om och i vilken utsträckning vi kommer att kunna omsätta den vision om Europa som José Manuel Barroso nämnde i praktiken.
Här måste vi komma ihåg att de nya medlemsstaterna fortfarande har lägre levnadsstandard än genomsnittet i EU och att de trots detta förväntas genomföra de reformer som Lissabonstrategin och stabilitetspakten kräver.
Vi måste också komma ihåg att det finns en viss trötthet, en viss utmattning efter den kontinuerliga reformprocessen i de nya länderna.
Det räcker att säga att de har genomgått en reformprocess under ett antal år – först för att förbereda sig för medlemskap i Europeiska unionen, och efter anslutningen var de sedan tvungna att göra ytterligare reformer, nu av en mer budgetmässig och skattemässig natur, för att förbereda införandet av euron.
Som om det inte vore nog med det har vi nu de reformer som reformstrategin kräver, vilket tillsammans ger en reformprocess utan avbrott.
Detta innebär inte att reformprocessen bör avbrytas, långt därifrån.
Det betyder emellertid att de nya länderna behöver känna att de inte lämnas ensamma på vägen.
Tvärtom bör de känna att det finns någon som hjälper dem.
Detta är just vad Europeiska unionens sammanhållningspolitik kan åstadkomma, och därför kommer de ekonomiska resurser som Europeiska unionen kommer att ha under de kommande åren att avgöra om vi verkligen vill att de nya medlemsstaterna skall bli riktigt integrerade, om vi verkligen vill att de skall införa euron och expandera sin ekonomiska utveckling och skapa sysselsättning, som Lissabonstrategin säger att vi skall göra.
Som José Manuel Barroso själv sade kan man inte få mer EU för mindre pengar.
