# ID: svediakorp-gov453990
# author: Brunetta (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Som andra har sagt kommer Europeiska rådets vårmöte att handla om två huvudfrågor: reformeringen av stabilitets- och tillväxtpakten och översynen av Lissabonstrategin.
Om man ser längre än till de aktuella kompromisserna, det oundvikliga hyckleriet och det tröttsamma taktiska manövrerandet mellan dem som vill ha stringens och dem som vill ha flexibilitet, mellan gräshoppor och myror, handlar debatten om stabilitets- och tillväxtpakten fortfarande om den gyllene regeln, om hur man på ett hederligt sätt skall kunna göra budgetreglerna mer flexibla utan att ta till opportunistiska eller svekfulla medel.
Den kompromiss som håller på att ta form verkar vara bra, men den kommer inte att lösa allt.
En gyllene regel som tillämpas i efterhand kommer inte att bidra särskilt mycket till utvecklingen, men den kommer att göra att vi förlorar vår trovärdighet och vårt rykte.
En tydlig förhandsstrategi för användningen av en underfinansierad budget på EU-nivå skulle vara mer användbar, men vi är förmodligen inte mogna för att fatta ett sådant beslut än.
Detsamma kan sägas om översynen av Lissabonstrategin.
Det kommer inte att tjäna så mycket till att definiera om målen om verktygen fortfarande är subsidiaritet, öppen samordning, grupptryck och moralisk övertygelse, särskilt inte under en lågkonjunktur.
Det som behövs är direktverkande instrument, såsom europeiska handlingsplaner, men vi är inte mogna för sådana än heller.
Därför anser jag att vi behöver mognad om vi skall få mer av Europa, det vill säga för att en gång för alla kunna bestämma vilken slags ekonomisk konstitution vi vill ha för vårt Europa, på ett högre plan än våra själviska nationella intressen.
Globaliseringens utmaningar gör att vi faktiskt inte har så mycket tid längre.
