# ID: svediakorp-gov453984
# author: Angelilli (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Vid Europeiska rådets kommande möte kommer man att behandla reformer som är avgörande för Europeiska unionens framtid, bland annat reformeringen av stabilitetspakten.
Denna reform är tyvärr höljd i dimmor.
Vi rör oss ju mellan allmänna uttalanden om nitton punkter som eventuellt skall göra pakten stabilare och möjligheten att lämna pakten oförändrad.
Då återstår bara att beklaga att parlamentet har missat ett tillfälle genom att inte vilja låta kammaren direkt diskutera hur pakten skall reformeras.
Det är parlamentets talman och de stora politiska grupperna som bär ansvaret för det.
Det verkar som om vi skall komma fram till en kompromiss, som i vanlig ordning kännetecknas av taktiskt manövrerande och politiska balanskonster.
Detta är inte vad Europa behöver just nu.
Det Europa behöver är i stället djärvare och mer pragmatiska sätt att se på huvudfaktorerna när det gäller att sätta fart på ekonomin, det vill säga investeringar i forskning, nyskapande, konkurrenskraft, infrastruktur och strukturella reformer.
Det är också därför som jag understryker att jag är förbluffad över att kommissionen och det luxemburgska ordförandeskapet vägrar att tillämpa den så kallade gyllene regeln, som skulle ha kunnat bidragit mycket till att få igång vår ekonomiska tillväxt.
Vi är skyldiga framför allt den yngre generationen att göra ett praktiskt åtagande för vår ekonomis framtid.
I den meningen behöver vi en riktig ungdomspakt.
Ungdomarna måste kunna se fram emot en framtid med stabilitet, säkerhet och social sammanhållning tack vare åtgärder som hjälper dem att komma in på arbetsmarknaden och kunna få lån, liksom åtgärder för att ge dem rätten till bostad och familj.
Avslutningsvis anser jag att Europeiska unionen verkligen måste engagera sig för att se till att de yngre generationerna i Europa får reella möjligheter.
Det är det vi kräver och det är vad de unga mest av allt förväntar sig.
