# ID: svediakorp-gov453966
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 974
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi har kommit överens om att Europeiska rådets möte den 22 mars skall fokuseras på Lissabonstrategin, vilken var ämnet för vår debatt i morse, liksom även på stabilitets- och tillväxtpakten, även om det fortfarande finns en möjlighet att denna fråga kan klaras av innan Europeiska rådet träffas.
Rådet kommer också att diskutera strategin för hållbar utveckling och Kyotoprotokollet.
Med tanke på att Lissabonstrategin diskuterades under morgonens sammanträde tänker jag inte återkomma till den nu.
I stället kommer jag att fokusera på två eller tre andra ämnen.
Det första är stabilitets- och tillväxtpakten.
Rådet har diskuterat en reform av stabilitets- och tillväxtpakten under en tid nu, och visst finns det personer som antagligen tycker att det har diskuterat denna fråga för länge.
Den diskuterades vid flera tillfällen under der nederländska ordförandeskapet, och vid varje Ekofinmöte under det luxemburgska ordförandeskapet har frågan hamnat i centrum.
Med tanke på denna ingående debatt och de förändringar som finansministrarna krävde lade ordförandeskapet den 8 mars fram ett meddelande till Ekofin i syfte att finna en balanserad lösning som skulle tillmötesgå samtliga medlemsstaters behov.
Detta gjorde man genom att föreslå en kompromiss som grundar sig på sunt ekonomiskt förnuft – en fråga som också diskuterades i kammaren i morse – och som ger svar på det verkliga behovet av ökad flexibilitet under svåra perioder, men som också uppmanar till hårdare budgetdisciplin i perioder av tillväxt och välstånd.
Eftersom Ekofinrådet inte lyckades nå en överenskommelse om en rapport till Europeiska rådet under sitt sammanträde den 8 mars kommer ordförandeskapet att fortsätta samtalen med målet att nå en lösning som är acceptabel för alla och som kan presenteras för stats- och regeringscheferna.
Ytterligare ett sammanträde med Ekofinrådet har utlysts till den 20 mars, det vill säga två dagar innan Europeiska rådet sammanträder.
I morse nämnde jag att det innebär stora konkreta risker om vi inte lyckas nå en överenskommelse.
Tyvärr skulle den nuvarande pakten inte längre kunna tillämpas som om inget hade hänt, och ett misslyckande att nå en överenskommelse skulle inte öka trovärdigheten för den nuvarande pakten.
Samtidigt skulle dock en kompromiss till varje pris – en lågpriskompromiss, så att säga – vara en lika dålig lösning.
Dessutom är detta ett område där EU övervakas noga, först och främst av medborgarna, som förväntar sig att deras beslutsfattare kan driva en ekonomisk politik och en budgetpolitik som varken offrar tillväxten för stabilitet eller stabiliteten för en tillväxt som i bästa fall är kortlivad.
Låt oss dock inte resignera inför ett misslyckande redan nu, eftersom vi fortfarande har alla chanser att nå en balanserad och trovärdig lösning.
Om vi uppnår en sådan lösning, vilket vi verkligen hoppas att vi gör, kommer kommissionen att få ett tydligt mandat att göra de förbättringar av pakten som medlemsstaterna har gått med på, och de förfaranden som behövs för en formell revidering av paktens bestämmelser kan sedan sättas i gång.
En revidering av någon av de två bestämmelserna kommer att innebära ett förslag från kommissionen och att parlamentet görs delaktigt enligt de regler som har fastställts i fördragen och som faktiskt skiljer sig åt för de båda bestämmelserna.
Låt mig nu gå vidare till hållbar utveckling och Kyotoprotokollet, vilka båda uppenbarligen också hänger ihop med Lissabonstrategin, eftersom vi i morse kom fram till att miljöaspekten av Lissabonstrategin måste behållas eller till och med ges större tyngd.
Därför är det ganska naturligt att Europeiska rådet också måste ta itu med frågor om hållbar utveckling och Kyotoprotokollet.
Ordförandeskapet anser att hållbar utveckling måste vara ett övergripande begrepp, och ett av Europeiska rådets mål kommer att vara att klargöra hur förändringarna av strategin för hållbar utveckling skall hanteras i framtiden.
Till exempel skulle de vägledande principerna för hållbar utveckling kunna fastställas i en stadga, och en av huvudkomponenterna i denna skulle vara en serie relevanta indikatorer som kan användas för olika politiska inriktningar i framtiden.
Kommissionen skulle kunna lägga fram ett förslag om detta till Europeiska rådets sammanträde i juni.
Tiden är dock knapp och vi anser att det vore en bra idé om den nya strategin för hållbar utveckling skulle kunna färdigställas och läggas fram före årsskiftet.
Vi håller alla med om att klimatförändringarna är en av de största utmaningar som mänskligheten stått inför och att de har en stor inverkan både på miljön och på det ekonomiska och sociala området.
Vi tyckte därför att det var glädjande när Kyotoprotokollet trädde i kraft, och vi är också glada över att Ryska federationen har ratificerat protokollet.
Det är vår fasta avsikt att ge ny fart åt de internationella förhandlingarna.
För att göra det är vår första uppgift att undersöka möjligheterna för ett FN-lett styre efter 2012 som skulle se till att högsta tänkbara nivå på samarbetet uppnås från alla länder.
Rådet (miljö) kommer denna vecka att fokusera på denna fråga och borde då komma till någon sorts slutsats.
Det kommer sedan att bli nödvändigt att utarbeta en långsiktig EU-strategi för att förhindra att utsläppen bidrar till att den ofta nämnda temperaturökningen på 2 ºC överskrids samt att senast 2020 minska de totala utsläppen från 30 procent till 15 procent jämfört med 1990 års nivåer.
Slutligen borde en undersökning göras med syftet att uppnå ett bra kostnadsnyttoförhållande för alla dessa åtgärder.
Det måste stå klart för alla att Europeiska rådet har en fullspäckad dagordning och att det kommer att ta upp frågor som är av stor vikt för Europeiska unionens framtid.
Samtidigt kommer det också att försäkra européerna om att detta vårt Europa bryr sig om deras nuvarande och framtida problem.
