# ID: svediakorp-gov453953
# author: Gollnisch (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 227
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Målet med Lissabonstrategin var att göra Europa till ” den mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen ” till år 2010.
Detta har misslyckats totalt.
I stället har byråkraterna i Bryssel lyckats göra Europeiska unionen till den minst dynamiska ekonomin i världen.
Man bör också särskilt nämna euroområdet, som presterar ännu sämre än det övriga EU.
Bryssel kommer naturligtvis aldrig att erkänna sin skuld i detta eftersom EU aldrig ifrågasätter sitt eget agerande.
Dess förslag för att lösa dessa problem består av ännu mer europeisering – mer avreglering av marknaderna, fler restriktioner för företag, färre offentliga tjänster, mer europeisk och global konkurrens, mindre offentlig finansiering och mindre socialt skydd.
De sociala och miljömässiga målen i den första versionen av Lissabonstrategin har försvunnit och ersatts av allomfattande konkurrens och produktivitet.
Människor har blivit handelsvaror, och tanken är att marknaden skall flytta runt dem och ta hand om arbetslösheten.
Barrosokommissionens förslag är en rena mardrömmen.
De följer visserligen en ” mjuk ” linje eftersom allt de består av är ett program och målsättningar, varav en del till och med är vettiga.
Men vi är redan alltför bekanta med de direktiv som införlivar program av det här slaget och som syftar till att genomföra deras mål; Bolkesteindirektivet är ett utmärkt exempel.
