# ID: svediakorp-gov453919
# author: Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,104
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först vill jag uppriktigt tacka er för denna mycket engagerande och framför allt mycket rika debatt, där många av er har deltagit.
Min slutsats är att parlamentet i stora drag stöder den nya Lissabonstrategin.
Det gläder mig.
Vår mycket positiva diskussion visar att kommissionen kan se Europaparlamentet som en riktig partner i genomförandet av Lissabonstrategin.
Ni har svarat positivt på min anhållan i samband med att denna debatt inleddes i förmiddags.
I sitt inlägg var Lena Ek nära att göra en felsägning: när hon talade om parlamentets resolution sade hon nästan revolution.
Jag skulle inte gå så långt – det vi gör är ingen revolution, men det är en sann reform.
Det pågår också en revolution när det gäller vårt partnerskap: vi kommer att arbeta tillsammans och vi – parlamentet, kommissionen och rådet – har alla förmågan att nå ett dynamiskt samförstånd, inte ett samförstånd som skapar passivitet eller handlingsförlamning, utan ett dynamiskt samförstånd som främjar de förändringar som är nödvändiga i vårt Europa.
Förändringarna är nödvändiga för en reform som blickar framåt, men de är också rimliga och balanserade.
Därför vill jag också besvara en specifik fråga från Claude Turmes i gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen.
Ni frågade mig, herr Turmes, var jag var när den globala strategin för hållbar utveckling utarbetades i Rio 1992.
Jo jag var i Rio, men inte på Ipanema eller Copacabana!
Jag var EU-ordförandeskapets företrädare, eftersom Portugal var ordförandeland då.
Då arbetade jag med kommissionen och medlemsstaterna, och det var Europa som ledde debatten om hållbar utveckling vid Riokonferensen.
Jag berättar detta för att visa att mitt personliga och kommissionens engagemang för målen om hållbar utveckling.
Det finns ingen motsägelse mellan social sammanhållning, hållbar utveckling, tillväxt och konkurrenskraft.
Det är enligt min uppfattning en uppenbar slutsats av debatten.
Som vi alltid har sagt finns inga motstridiga mål, utan bara mål som kan stärka varandra ömsesidigt.
Med detta sagt är vi nu alla medvetna om att Europa snabbt behöver höja sin tillväxtnivå.
Tillväxt och nya arbetstillfällen är särskilt brådskande mål.
Därför är vi säkra på att vi gör rätt i att koncentrera våra kortsiktiga mål på det området.
Jag är självklart mycket nöjd med debatten, eftersom vi har visat att ett samförstånd var möjligt.
Detta samförstånd måste dock sträcka sig längre än till EU: s institutioner – till nationell nivå, till de nationella parlamenten och regeringarna.
Ert positiva svar ökar vårt gemensamma ansvar.
Kommissionen kommer för egen del att göra allt den kan för att den nya Lissabonstrategin skall bli en framgång.
Kommissionen vet nu att den kan räkna med Europaparlamentet för att nå detta mål.
Parlamentet kommer dock att behöva bli en aktiv partner och ta hänsyn till kommissionens krav.
Kommissionen och EU-institutionerna får inte glömma att det är dags att agera.
I det sammanhanget vill jag framhålla det stöd jag har funnit i parlamentet för vår prioritering att utveckla den inre marknaden.
Vi kommer inte att få någon tillväxt i Europa utan en helt funktionsduglig inre marknad.
Tjänster svarar för 70 procent av vår ekonomi.
För varor har vi en inre marknad, men vi har fortfarande 25 olika marknader för tjänster.
Vi behöver därför integrera tjänstemarknaderna, självklart med hänsyn till de rättmätiga farhågor som framfördes under debatten om tjänstedirektivet.
Därför lyssnar kommissionen.
Vi vill arbeta med er.
Jag vill också understryka att vi stöder allt som kommissionsledamot Charlie McCreevy sade om tjänstedirektivet i går.
Vi kommer att arbeta med er i den andan.
Vi anser att en inre marknad för tjänster måste inrättas och att det samtidigt är möjligt att lösa alla problem som genomförandet av detta direktiv kan ge upphov till.
Vi är också mycket uppmärksamma på vad som sades om humankapitalet och om att prioritera detta.
Många av er, särskilt Poul Nyrup Rasmussen, betonade vikten av humankapital, utbildning, forskning och innovation, och jag skulle vilja tillägga, som Vasco Graça Moura sade, kultur.
Vår syn på humankapital är mycket riktigt inte en teknokratisk syn.
Kultur är också en del av våra mål för kunskapsekonomin.
Därför har vi lagt fram konkreta förslag: ett europeiskt teknikinstitut, ett nytt forskningsprogram.
Vi har bestämda program som skall främja en tillväxtekonomi, men även en kunskapsbaserad ekonomi, på europeisk nivå.
I det här sammanhanget vill jag besvara en särskild fråga från Josep Daul – som jag vill gratulera som ordförande för 33-kommittén liksom alla de föredragande som möjliggjorde ett brett samförstånd kring er resolution.
Vi instämmer i att de tre institutionernas ordförande bör träffas vid ett trepartsmöte för att diskutera Lissabonstrategin.
Jag är personligen villig att delta och hoppas att parlamentets talman och rådets ordförande kommer att stödja idén.
Som ni vet är vårt mål på medellång sikt att de tre institutionerna bör arbeta tillsammans.
Samtidigt skulle Lissabonstrategin vinna mycket på om det fanns en större känsla av att strategin stöddes helhjärtat av de institutioner vi företräder.
Nu ser vi fram emot Europeiska rådets möte i förhoppningen och, om jag får säga så, vissheten att detta möte i sin tur kommer att ge den politiska skjuts framåt som krävs för att återlansera Lissabonstrategin och utarbeta en europeisk tillväxt- och sysselsättningsstrategi.
Många av er – Othmar Karas, Alexander Radwan, Graham Watson, Gary Titley och Malcolm Harbour – har betonat hur viktigt det nu är att medlemsstaterna engagerar sig.
Kommissionen känner sig självklart starkare nu på grund av Europaparlamentets stöd till den nya Lissabonstrategin.
Våra egna och Europaparlamentets förslag får inte försvagas nu när de skall genomföras – medlemsstaterna måste också kunna fullgöra sin åtaganden och allmänheten i de olika länderna måste förstå att den nya Lissabonstrategin inte bara är en dekoration utan själva kärnan i programmen för ekonomiska reformer, social sammanhållning och hållbar utveckling i Europa.
Avslutningsvis måste jag säga att det viktigaste resultatet av denna debatt för mig är viljan att arbeta tillsammans, möjligheten att nå ett dynamiskt samförstånd och det breda stödet för den nya Lissabonstrategin, och dessutom det faktum att strategin under de närmaste fem åren kommer att stå i centrum för arbetet i våra institutioner och i de reformer som medlemsstaterna kommer att behöva genomföra.
