# ID: svediakorp-gov453918
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,270
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Debatten har på ett bra sätt visat att Lissabonstrategin är mycket viktig.
Men samtidigt måste vi inse att vi på ett sätt har att göra med en paradox.
EU är världens största handelsmakt, vissa medlemsstater är ledande exportländer, vilket vice ordförande Günter Verheugen också har sagt, och många europeiska företag är världsledande inom sina sektorer.
Ändå har vi intrycket att vi är på väg in i något slags evig pessimism.
Inom flyg- och rymdtekniken har det europeiska näringslivet visat sin förmåga att ta igen förlorad mark, till exempel genom Galileo.
Tänk också på att vi nu genomför en lyckad utvidgning.
De nya medlemsstaterna visar energi och en exemplarisk europeisk slagkraft.
Klyftan mellan Europeiska unionens gamla och nya medlemsstater krymper: 5 procents tillväxt för de nya, omkring 2 procent för de gamla.
Detta visar att Europa har en fantastisk kreativ förmåga.
Det visar också att Europas nedgång varken är verklig eller oundviklig.
I en tid när vi klagar och menar att vi befinner oss i en nedgång oroar sig resten av världen för de amerikanska underskotten, dvs. handelsunderskottet och budgetunderskottet.
I Förenta staterna skapas emellertid tillväxt, forskning och arbetstillfällen.
När allt kommer omkring är det där svagheten i Europa som helhet ligger.
Frågan måste emellertid angripas med viss försiktighet, för när vi talar om Europa talar vi om olika förhållanden i olika länder.
Det finns skillnader mellan medlemsstaterna eftersom det finns stater där sysselsättningen är ett mindre problem och där det finns tillväxt.
På det hela taget kämpar vi dock för att nå en tillräcklig, och en tillräckligt hållbar, tillväxttakt, så att vi kan skapa de arbetstillfällen som Europa behöver om den orimligt höga arbetslösheten skall kunna minskas avsevärt och varaktigt.
Som jag redan påpekat finns det inga skäl till pessimism, om den återlanserade Lissabonstrategin nu inte stannar vid vackra ord utan verkligen bär med sig nya krafter, de nya krafter som vi behöver och som EU: s medborgare behöver och verkligen räknar med.
Att blåsa nytt liv i den ekonomiska tillväxten är absolut inte synonymt med att nedmontera den europeiska sociala modellen.
Tanken att vi kan åstadkomma tillväxt genom att nedmontera det sociala trygghetssystemet framstår inte som trovärdig för mig.
Det är inte heller synonymt med obegränsat utnyttjande av naturresurser oavsett konsekvenserna, eftersom det på ett sätt skulle vara raka motsatsen vill en verkligt kvalitativ tillväxt.
Så har man heller inte valt att återlansera reformstrategin, Lissabonstrategin.
Social utslagning ger varken ökad tillväxt eller fler arbetstillfällen.
Vi måste emellertid vara medvetna om att en allt mindre konkurrenskraftig ekonomi som inte längre genererar tillräckligt många arbeten oundvikligen leder till social utslagning och undergräver själva grunderna för den europeiska sociala modellen.
Därför förespråkar ordförandeskapet tillväxt som ett sätt att främja social sammanhållning, eftersom social sammanhållning och ekonomisk tillväxt är nära sammanlänkade och på sätt och vis befruktar varandra.
I detta avseende anser jag att Europaparlamentets resolution är ett viktigt bidrag till det stora reformprojektet att återlansera Lissabonstrategin.
Era budskap har hörsammats: mer forskning, bättre överföring av forskning och innovation till nya produkter och nya tjänster, bättre tillgång till och större spridning av ny teknik och innovationer, och därmed en bättre förankring av den nya kunskapen i ekonomin och samhället – en sådan kunskapsbaserad ekonomi är motsatsen till ett samhälle som marginaliserar stora grupper i befolkningen – samt snabbare utveckling av miljövänlig teknik som ger Europa möjlighet att hävda sitt ledarskap inom framtida verksamhetsområden.
Till sist instämmer jag helt i vad vice ordförande Günter Verheugen sade om vikten av små och medelstora företag, som utgör den arbetsreserv Europa behöver.
Om det nätverket skall utvecklas måste vi fundera ut nya finansieringssätt.
Det är tyvärr ofta alltför svårt att hitta finansiella resurser för att starta ett företag.
De byråkratiska och administrativa hindren är ibland alltför avskräckande för att unga människor skall ge sig på vågstycket att bilda nya företag.
Vi måste därför koncentrera oss på bättre lagstiftning, minska de byråkratiska hindren där detta är lätt gjort och även skapa EU-lagar som är mer lättillgängliga och enklare att förstå.
Enligt min mening bör vi följa den vägen mer energiskt i framtiden.
Sociala innovationer, investeringar i humankapital och livslång utbildning är också sätt att garantera att flexibiliteten – en term kring vilken det råder bred enighet – inte utesluter ett nödvändigt mått av trygghet.
Otrygghet är inte en källa till framtidstro, tvärtom.
Syftet med den nya Lissabonstrategin är i viss utsträckning ett dynamiskt Europa som inte är ett offer utan en huvudspelare i globaliseringen – en sann huvudspelare som bidrar till att forma globaliseringen.
Vi vill inte ha ett samhälle i flera hastigheter, vi vill att alla skall ha en del i tillväxten, den ekonomiska utvecklingen och kunskapsexpansionen.
Med tanke på att det här är en kritisk tid för EU: s ekonomi och EU: s ekonomiska utveckling skulle vi bedra oss själva om vi trodde att vi kunde återlansera Lissabonstrategin utan att kunna enas om en seriös reform av stabilitets- och tillväxtpakten.
Det skulle vara slöseri med tid.
Vi kan inte möta medierna och säga ” ja, vi lyckades återlansera Lissabonstrategin men kunde inte enas om stabilitetspakten ”.
Det är ingen lösning.
EU behöver strukturreformer precis som det behöver makroekonomiska ramar som skapar en bra jämvikt mellan å ena sidan stabilitet och å andra sidan tillväxt och sysselsättning.
Okontrollerade underskott är definitivt inte lösningen.
Samtidigt kan framtidsinvesteringar inte användas för att betala priset för en rent bokföringsmässig strategi som inte har något att göra med en sund ekonomisk politik.
Slutligen håller jag också med Günter Verheugen när han gör en direkt koppling mellan budgetplanens framgång och återlanseringen av Lissabonstrategin.
Hur trovärdig skulle Europeiska unionen vara om den i mars beslutade att blåsa nytt liv i forskningen, trappa upp sina åtgärder för att främja konkurrenskraften och utveckla politiska åtgärder som var mer förenliga med en miljö i jämvikt, bara för att knappt tre månader senare konstatera att unionen för 0,0X procent av sin BNP inte kan enas om en gemensam finansiering av de politiska åtgärderna?
Ni måste hålla med om att det är ett skämt.
Det är inte realistiskt.
Människor kommer att ha ögonen på Europeiska unionen de närmaste två veckorna.
EU kan skapa en genuint ny energi.
Men genom att sätta sin framtida utveckling på spel kan unionen också svika människors förtroende för den europeiska ekonomin och, vilket kanske är allvarligare och som många talare har framhållit, riskera det starka medborgarstöd som EU behöver för att lyckas.
Genom att samarbeta nära med kommissionen och lyssna till parlamentet vill ordförandeskapet göra en framgång av det stora partnerskapsprojekt som vi nu inleder.
Vi räknar med parlamentets stöd när det nästa vecka anordnar ett stort möte om Lissabonstrategin med de nationella parlamenten.
Lissabonstrategin är också en fråga om demokrati och behöver därför stöd och hjälp från våra samhällen.
Utan ett sådant stöd finns ingen framgång vid vägs ände.
Jag tror att vi nu har förmåga att frigöra kraften, kreativiteten och den innovativa och initiativrika anda som Europa har i överflöd.
Men vi måste ta saken i egna händer och öppna upp nya möjligheter för Europas folk.
Det får mig att tro på framtiden.
