# ID: svediakorp-gov453916
# author: Mauro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill framföra en praktisk synpunkt för att hjälpa till att lösa vad jag anser vara en av de viktigaste aspekterna av vårt problem, nämligen att vi bör lämna de principiella uttalandena bakom oss och på något sätt börja värdera vår strategi mer konkret.
Jag hämtar mitt exempel från området humankapital, som många betraktar som en strategisk faktor för att vi skall kunna återfå vår konkurrenskraft.
Under den senaste mandatperioden, när det konstaterades att 94,5 procent av Europas skolor hade Internetanslutning men att endast 25 procent av lärarna visste hur den nya tekniken kunde användas i undervisningssyfte, hoppades vi länge att e-lärandeinitiativet skulle förverkligas.
Parlamentet hoppades på åtgärder från de nationella regeringarna, som förutsattes utnyttja resurserna väl – dvs.
30 miljarder euro, åtminstone trodde vi det – med en prioriteringsordning som skulle ge dem möjlighet att lösa humankapitalproblemet.
När det blev tydligt att regeringarna inte skulle agera fattades beslutet att kommissionen borde inrätta ett program.
Vid det laget hade miljarderna sjunkit till miljoner, 44 miljoner närmare bestämt, en löjeväckande summa för att lösa problemet, varför förslaget bara blev ett principiellt uttalande och prioriteringen förblev rent teoretisk, utan att någonsin bli en finansiell prioritering.
Mot denna bakgrund begär jag att kommissionen bör ha möjlighet att lägga större ansvar på dem som har beslutsmakt och att främja åtgärder inom området humankapital.
Eftersom EU-budgeten med rätta förpliktar oss att ge jordbruket så mycket som 50 procent skulle detta förhindra att EU bara förblir en väktare av animalkapitalet snarare än att främja humankapitalet.
