# ID: svediakorp-gov453900
# author: Paasilinna (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 253
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Den viktigaste punkten i parlamentets resolution är definitionen av Europas konkurrenskraft.
I konkurrenskraft inkluderar vi social och miljömässig hållbarhet.
Kommissionen talar alltför snävt om konkurrens och sysselsättning.
Vi socialdemokrater vill se en social och miljömässig hållbarhet.
Det är också så det bör vara.
Konkurrenskraften blir inte hållbar på lång sikt om den inte har sociala ramar och miljön som sin utgångspunkt.
Är detta möjligt?
Ja, det är det.
Mitt hemland är t.ex. precis lika konkurrenskraftigt som Förenta staterna, som vi ofta jämförs med.
Samtidigt har vi till skillnad från Förenta staterna kunnat bevara en social och miljömässig hållbarhet.
Vårt samhälle är tack vare detta ett mer jämlikt, tryggt och miljömässigt hållbart samhälle.
Konkurrens får inte tillåtas att bli något som bara gynnar ett fåtal, för då får vi i slutänden ett kontrollerat samhälle, för närvarande IT-samhällets kontrolldiktatur.
Som medlem i Lissabongruppen blev jag besviken över att betänkandet inte innehåller något krav på att namnen på de medlemsstater som inte har genomfört Lissabonlagstiftningen skall offentliggöras regelbundet.
Det finns hela 1 500 lagar om den inre marknaden som inte har genomförts och processen har därför avstannat på grund av en slags antisolidaritetsrörelse.
Jag uppmanar nu medierna att fortsätta att offentliggöra namnen på de medlemsstater som avsiktligt undviker att genomföra lagar.
Om människor får den informationen kan de kräva att lagarna skall genomföras.
Det vore en metod för hållbar utveckling.
