# ID: svediakorp-gov453893
# author: Maaten (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Eftersom det förstås redan har talats mycket om Lissabonstrategin i denna debatt skulle jag vilja begränsa mig till tre punkter.
För det första måste Lissabonstrategin bli EU: s nästa stora framgång efter euron, utvidgningen och konstitutionen.
Vi har inget val.
Detta förutsätter dock att vi ger medborgarna förtroende och tillräckligt svängrum för att utveckla nya initiativ och möta nya utmaningar.
Min granne i Rijswijk är fullt kapabel att fatta kloka beslut om sin egen framtid och han behöver inga instruktioner från den nederländska regeringen, än mindre från EU.
Detta för mig till punkt nummer två.
Vi måste se mer kritiskt på regeringarnas roll i Lissabonstrategin.
Den fråga som infinner sig är huruvida regeringarna är lösningen på problemet eller snarare kanske själva problemet.
Självfallet måste regeringarna hålla ett öga på saker och ting och föreskriva vissa villkor, men alltför ofta ser vi att regeringarna hindrar nya initiativ i stället för att främja dem.
Jag anser att avreglering, minskad administrativ börda och resoluta åtgärder mot byråkrati därför måste stå i centrum inom Lissabonstrategin om vi verkligen vill åstadkomma den förstärkning av EU: s konkurrenskraft som vi så desperat behöver.
För det tredje håller jag givetvis helt med de ledamöter som anser att EU bör vara stolt över sin unika modell, men vi måste också inse att denna sociala modell bara kan förstärkas om vi genererar mer ekonomisk tillväxt.
Alltför ofta har kollegerna till vänster om mig vårdat myten att social politik och ekonomisk tillväxt utesluter varandra, vare sig det handlar om Lissabonstrategin eller tjänstedirektivet.
De försöker hela tiden påskina att det skulle finnas en motsättning mellan den fria, innovativa och dynamiska kunskapsekonomin och den sociala politiken.
Det är därför en gåta för mig varför parlamentets socialdemokratiska grupp lade ned sina röster vid förra veckans omröstning i parlamentets samordningsgrupp, framför allt med tanke på att övriga grupper verkligen hade ansträngt sig till det yttersta för att nå en brett acceptabel kompromiss.
Jag är därför mycket glad att denna grupps talesmän nu säger att den text vi har framför oss förtjänar brett stöd.
Detta gör förra veckans röstnedläggning än mer obegriplig, men låt oss helt enkelt hoppas att vi skall förstå det med tiden.
Det finns ingen politik som är mer social än den politik som genererar fler och bättre arbetstillfällen och som skapar utrymme för entreprenörsanda.
Det återstår att se om majoriteten verkligen kommer att stödja denna politik från kommissionens sida.
Det är i så fall en välkommen utveckling.
