# ID: svediakorp-gov453878
# author: Krasts (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag vill först och främst gratulera kommissionen till dess realistiska syn på läget och till dess beslutsamhet.
Vi har insett att ” Lissabon 2000 ” är ett ouppnått mål som tydligt visar bristen på politisk vilja.
Men om vi bedömer läget på ett realistiskt sätt är det på det hela taget inte dramatiskt, även om resurserna för genomförandet av strategin kräver ett genomgripande nytänkande.
Som jag ser det är det just detta som kommissionen föreslår.
Målen är fortfarande desamma, vilket är förståeligt eftersom det inte finns något verkligt alternativ.
Huvuduppgiften är också fortfarande densamma, dvs. att övertyga arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna och alla EU-medborgare att godta förändringar.
Eftersom det råkar vara så att vi på samma gång som vi återigen börjar att genomföra Lissabonstrategin också diskuterar reformeringen av stabilitets- och tillväxtpakten riskerar vi att få en reform som inte kommer att främja konvergensen mellan länderna i euroområdet, utan istället överför större ekonomiska och finansiella risker på medlemsstaterna.
Medlemsstaterna kommer att behöva politiska ledare och en vilja att genomföra reformer.
Även tjänstedirektivet, som kommissionen lade fram som ett nödvändigt instrument för att kunna genomföra målen i Lissabonstrategin, har mött starkt motstånd.
Tyvärr är kommissionen beredd att göra eftergifter.
Å andra sidan finns det, när man genomför Lissabonstrategin, en risk att man hamnar i en fälla med överdriven detaljreglering på EU-nivå.
Vi måste alltså se till att man tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen och att effekten av EU: s lagstiftningsinitiativ utvärderas regelbundet, och det främsta målet med detta är att garantera EU-företagens konkurrenskraft.
En av de allvarliga risker som jag också vill nämna är den ideologiska diskussion som vi återigen hör i dag i kammaren om vilken betydelse pelarna i Lissabondagordningen har.
Denna diskussion tenderar att återkomma till den tidigare redan överbelastade dagordningen.
En av fördelarna med denna period är att EU: s utvidgning med tio nya medlemsstater är ett gynnsamt ögonblick.
Rädslan för att jobb flyttas till de nya medlemsstaterna, billig arbetskraft och skattekonkurrens inom själva EU tvingar politikerna att överväga reformer och gör samhället mer öppet för förändringar.
I och med utvidgningen av EU är det dags för aktiv konkurrens och förändring.
Detta är rätt ögonblick att starta om Lissabonstrategin.
