# ID: svediakorp-gov453868
# author: Wohlin, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I den s.k.
Kok-rapporten argumenteras att det finns synergieffekter.
En euro som spenderas av EU på utvecklingsprojekt kan vara betydligt mer värd än motsvarande summa spenderad hos de enskilda medlemsländerna.
EU-projekt kan då minska behovet av statliga anslag till de enskilda medlemsländerna.
Ökad EU-finansiering behöver därför inte leda till ökat skattetryck.
Vid stora projekt, t.ex. rymdsatsningar och fusionskraft, kan det finnas skalekonomiska fördelar att driva projekten på EU-nivå.
För övrigt anser jag att Lissabonprocessen i huvudsak bör finansieras av medlemsländerna själva.
Lissabonprocessen får inte bli avskjutningsramp för ett stort antal nya projekt på EU-nivå som kräver finansiering från medlemsländerna.
Allmänt tycker jag att det är en viktig fråga om nationella satsningar kan substitueras med EU-projekt.
Jag frågar mig om det finns några empiriska belägg för existensen av sådana effekter.
Min erfarenhet tycks snarast peka på den motsatta effekten: Ju mer EU satsar på utbyggnad av sin byråkrati, ju mer lagstiftning och ju fler direktiv, desto mer växer den offentliga sektorn i medlemsländerna.
För varje ny tjänsteman i Bryssel ökar det samlade antalet tjänstemän i medlemsländerna med faktorn 5, 10 eller 25.
Enligt den s.k. teorinskall man vänta sig att varje nationell byråkrati söker maximera sitt inflytande och sin roll.
Ju mer EU övertar makten från byråkratin i medlemsländerna, desto mer expanderar den.
Motiven för detta är många: De nya direktiven måste genomföras, kontroller måste skärpas, och politikerna som förlorat sin initiativrätt söker nya områden.
Det behövs dessutom mer resurser, säger man, för att förstärka förhandlingspositionen i Bryssel.
Som exempel på denna process vill jag nämna vad som hände när euron infördes.
När de nationella centralbankerna förlorade sin egentliga funktion att driva penningpolitik ökade deras tjänstestaber kraftigt.
Motsvarande fenomen kan iakttas på flera områden.
Jag anser att kommissionen borde ta initiativ till att låta oberoende forskare, ekonomer och statsvetare studera hur den byråkratiska multiplikatorn fungerar inom EU.
Det är viktigt att stoppa denna process, bl.a. genom färre lagstiftningsdirektiv och mer frivilliga överenskommelser.
Om inte detta görs, kommer sannolikt den viktigaste tillväxtsektorn visa sig vara den offentliga byråkratin.
Tillväxten riskerar att bromsas i sina egna ambitioner att harmonisera, lagstifta, kliva in i alla tänkbara frågor etc.
Därför borde EU i stället mer utnyttja den institutionella konkurrens som ligger i olikheter.
