# ID: svediakorp-gov453866
# author: Frassoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 728
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Om man jämför förmiddagens anföranden och resolutionen om översynen av Lissabonstrategin, som vi står i begrepp att rösta om, med José Manuel Barrosos anförande för några veckor sedan, går det inte att undvika att känna sig glad över att det nu, åtminstone i princip, råder bred enighet om att en förutsättning för nystarten för Lissabon- och Göteborgsstrategierna är vi finner en i allt väsentligt ny balans mellan strategins tre dimensioner, det vill säga dess miljömässiga, ekonomiska och sociala dimensioner.
Likväl anser vi inte att detta räcker, åtminstone inte i den nuvarande formen, för att vi skall delta i den politiska kompromiss som håller på att fastställas.
Vi är självklart glada över att några av våra förslag har infogats i den gemensamma resolutionen, men vi anser att det fortfarande finns luckor i texten.
Det saknas ett tydligt alternativ när det gäller de instrument som vi borde ha till vårt förfogande för att nå målen, och det saknas garantier för att kommissionen och även parlamentet kommer att vilja och kunna stå emot dem som inte tror på behovet av europeisk styrning av ekonomin och som kräver att sammanhållningspolitiken skall åternationaliseras, att arbetsmarknaden skall reformeras i reaktionär riktning och att unionens budget skall skäras ned ytterligare.
På grund av den starka viljan att nå en kompromiss har motstridiga inslag tagits med i resolutionen, vilket gör budskapet förvirrande i stället för mer övertygande.
Vi har valt ut ett antal motsägelser i texten.
Det är ett faktum att ingen gillar att betala skatt, men vi instämmer inte i målet att urskillningslöst sänka skatterna till ett minimum, eftersom det bara skulle leda till större sociala orättvisor.
Europa behöver en skattereform som innebär att arbetskostnaderna minskar och att andra sektorer beskattas i stället.
Jacques Delors sade just detta för väldigt många år sedan, men ingenting har gjorts sedan dess, utan i stället har frågan försvunnit ur den europeiska debatten.
För det andra har man i resolutionen en anmärkningsvärt moderat och till och med tvetydig inställning i tre ytterst viktiga frågor, som kommer att orsaka rejäla gräl mellan lagstiftarna under de kommande månaderna, nämligen frågorna om tjänstedirektivet, REACH-förordningen och direktivet om programvarupatent.
Utgången av grälen kommer att visa om Lissabonstrategin bara innebär en återgång till gamla ” thatcheristiska ” formler eller om den är början på en verklig nystart för Europa.
Herr talman, herr McCreevy!
Vi anser att Bolkesteindirektivet bör dras tillbaka, så att vi kan börja om med rätt fot, det vill säga med ett direktiv om tjänster av allmänt intresse.
Herr Verheugen!
Vi menar att REACH-förordningen i sin nuvarande form redan i fullt tillräcklig grad är en kompromiss mellan industrins utan tvivel viktiga argument och de prioriteringar som rör hälsa och miljö.
Den är en kompromiss som kommissionen och även parlamentet bör försvara med näbbar och klor mot den aggressiva lobbyverksamhet som bedrivs av kemikalieindustrin, som inte inser att det bästa sättet att säkra branschens konkurrenskraft är att inrätta ett effektivt och trovärdigt kontrollsystem.
Slutligen anser vi att ett uttryckligt avståndstagande från möjligheten att ta patent på programvara innebär en bekräftelse på att europeisk innovation främjas genom fri tillgång till samt spridning av kunskap, inte genom skydd av de stora multinationella företagen och deras monopol.
Herr talman!
En grundläggande tvetydighet präglar texten när det gäller det verkliga mervärdet av gemenskapsåtgärder jämfört med åtgärder som vidtas av de nationella regeringarna.
Enligt vår mening härrör detta mervärde från förmågan att satsa på instrument för tillväxt, som inte kan reduceras enbart till BNP-procent, och på sektorer som inte är alldeles konkreta, såsom utbildning och kultur.
Detta sker genom att man använder sig av förnybara resurser och hållbara lösningar och gradvis överger sektorer som förbrukar och slösar resurser, såsom stora infrastrukturprojekt och intensivjordbruk, och dem som medför stora hälso- och miljörisker, såsom kärnenergi, genetiskt modifierade organismer samt skadliga kemiska produkter.
Herr talman!
Vi kommer att stå på er sida i dessa val när så är möjligt, men vi kommer att vara emot er och på EU-medborgarnas sida när det inte är det.
