# ID: svediakorp-gov453864
# author: Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 935
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag håller med kommissionsledamot Günter Verheugen om att genomförandet av Lissabonstrategin blir kommissionens viktigaste projekt under de kommande fem åren.
Jag delar också uppfattningen att projektet är fullständigt i sig och att alla i lika grad måste göra sitt för att det skall lyckas – en uppfattning som inte bara kommissionen, utan även alla EU-institutioner och Europeiska unionens alla medlemsstater hyser.
Även jag tackar ledamöterna av det särskilda utskottet – mina kolleger Harlem Désir och Robert Goebbels samt Klaus-Heiner Lehne – och ledamöterna i min grupp, för de har alla arbetat väldigt intensivt och bidragit mycket konstruktivt till den breda samförståndstext som vi i dag har framför oss.
Vi ägnade lång tid åt att diskutera vad som bör betonas när vi talar om att nå Lissabonmålen.
Vad jag hör i dag återspeglar på ett positivt sätt budskapen i vår debatt.
Jag håller med om att Lissabonstrategin kommer att misslyckas om människorna känner att dess syfte är att göra om den europeiska sociala modellen och om möjligt försämra denna, men om strategin som projekt ökar välståndet i Europa, genom att göra kontinenten mer konkurrenskraftig, och samtidigt upprätthåller de sociala ramvillkor som ger alla människor i unionen möjlighet till ett anständigt liv, genom att skapa arbetstillfällen och social trygghet för unga och gamla, om detta är vad Lissabonstrategin får dem att känna, då är det ett projekt som de kommer att godta.
Det är på detta som dess framgång beror – på om projektet godtas av allmänheten eller inte.
I fyrtio eller femtio år var hela syftet med Europeiska unionen att bevara freden i Europa, genom att uppnå balans mellan fattiga och rika och genom att ena en splittrad kontinent och övervinna motsättningar.
Allt detta har vi uppnått.
Så länge EU var en framgång betraktade människorna projektet som sitt, men detta skede av historien närmar sig sitt slut, och människorna frågar sig alltmer vad EU: s syfte är.
För alltfler är detta en högst personlig fråga.
Man vill inte bara veta mer om Europas värden utan även om Europeiska unionens ekonomiska nytta, och Europeiska unionen är av ekonomisk nytta genom att den, som ett integrerat Europa och en inre marknad med förmåga att frigöra sin inneboende ekonomiska och sociala kraft, utgör kontinentens organiserade svar på globaliseringens utmaning.
Att ge unionen social och ekonomisk mening är exakt vad Lissabonstrategin handlar om, och det var detta som gjorde den till en bra början och ett bra beslut.
Att processen nu har pågått i ett antal år utan att vi är nöjda får inte leda till att vi ger upp.
I stället måste vi samla mod och kämpa vidare.
Jag anser att den text som vi i dag kommer att anta visar att en bred majoritet i parlamentet kommer att förena sig med de andra institutionerna – kommissionen och förhoppningsvis rådet samt de enskilda medlemsstaterna – i deras ansträngningar, för både kommissionsledamot Günter Verheugen och kommissionens ordförande har sagt något mycket viktigt i dag, nämligen att det inte är vi ensamma och inte heller EU: s institutioner ensamma, utan framför allt medlemsstaterna som måste dra lasset.
Jag instämmer i hög grad med kommissionsledamot Verheugens uppfattning och vill klargöra detta på gruppens vägnar.
Det gladde mig också att se kommissionsordföranden le när kommissionsledamoten framhöll kopplingen mellan budgetplanen och Lissabonprocessen.
Projektet kommer inte att lyckas om uppgifterna blir ständigt fler och de ekonomiska medlen ständigt mindre.
Detta kommer inte att fungera.
De som vill att projektet skall lyckas samtidigt som medlen lämnas oförändrade bör förklara sig när de vill omfördela dessa till förmån för Lissabonmålen.
Man säger kanske att vi sätter tak, för all del.
Men om en övre gräns införs när det inte finns mer pengar tillgängliga måste ett kvalitativt beslut fattas om vilka satsningar som skall stoppas inom ramen för Lissabonstrategin och vilka andra uppgifter som detta skall gå ut över.
Hittills har rådet och medlemsstaterna iakttagit en värdig tystnad i fråga om vilka dessa skulle kunna bli, men någon gång måste de sättas på prov.
Jag förväntar mig samma engagemang av kommissionen som kommissionsledamot Verheugen och kommissionens ordförande i dag har visat prov på.
Låt stats- och regeringscheferna höra att budgetplanens syfte inte kan vara något annat än att bidra till att uppfylla Lissabonmålen, då dessa tas på allvar.
Vi anser att denna koppling är viktig, liksom de tre syftena bättre lagstiftning, förstärkning av små och medelstora företag samt en aktiv och framåtsyftande industripolitik som garanterar såväl arbetstillfällena inom industrin som miljönormerna och kvaliteten på våra produkter och som därigenom ger oss bättre förutsättningar att konkurrera på exportmarknaderna.
Ja, vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är alla för allt detta, för mer än något annat skapar allt detta en sak, och det är arbetstillfällen, som i sin tur skapar social trygghet.
För oss är detta utgångspunkten.
Jag är tacksam mot alla dem i det särskilda utskottet som har hjälpt till att samla en bred majoritet i parlamentet i denna centrala fråga.
Som vi ser det är en sak klar, nämligen att om parlamentet antar resolutioner som bär högerns märke, kommer vänstern inte att ha någon del i dem.
Om parlamentet antar resolutioner som återspeglar vad vi socialdemokrater anser, då kommer de att få vårt stöd.
