# ID: svediakorp-gov453862
# author: Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,482
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter!
Det ambitiösa initiativ för tillväxt och sysselsättning som vi i dag diskuterar här i kammaren är kommissionens viktigaste projekt för de kommande fem åren.
Som vi vet kommer vi – och inte bara vi – att bedömas efter hur framgångsrikt detta blir.
Alla EU-institutioner kommer att bedömas efter om detta tillväxt- och sysselsättningsinitiativ blir en framgång eller inte, för Europas folk förväntar sig att vi verkligen skall vända utvecklingen och försvara Europas plats i den globala och ständigt skarpare konkurrensen på hög nivå – och jag betonar ” på hög nivå ”.
De åsikter som ibland framförs om hur vi bör hantera riskerna med ett åldrande samhälle, farorna med ökande globalisering samt det alltmer komplicerade systemet med fördelning och utspridning av arbetsuppgifter runtom i världen och de åsikter som ibland framförs om att konkurrenskraft måste uppnås genom lägre löner och sänkta social normer och miljönormer – dessa åsikter är felaktiga.
I stället för att försöka ” konkurrera nedåt ” måste vi hålla fast vid att Europas förmåga att konkurrera är beroende av kvaliteten på dess varor och tjänster och av den ledande ställning som dessa intar, och vi bör inte dra oss alltför mycket för att högt och tydligt säga att något som tillverkas och säljs i Europa inte bara kan betraktas som förstklassigt i fråga om teknik och kvalitet, utan även att det förkroppsligar vissa europeiska värden, såsom uppfattningen att våra produkter och tjänster aldrig får vara resultatet av hänsynslös exploatering av miljön eller hänsynslöst förtryck av de mänskliga rättigheterna.
Jag är fullt övertygad om att en sådan europeisk syn på den ekonomiska politiken ger oss en konkurrensfördel på lång sikt, för de andra dynamiska regionerna i världen kan inte bortse från att människorna vill ha högre miljönormer och sociala normer.
Jag vill uttryckligen betona att tillväxt- och sysselsättningsinitiativet, de nya Lissabonmålen, är ett projekt som bara kan fungera om det uppfattas som grundat på partnerskap.
Människorna tänker kanske att ” jaha, låt dem hålla på bäst de vill där i Strasbourg och Bryssel, de kommer ändå att misslyckas igen ”, men detta kan bara fungera om EU-institutionerna och medlemsstaterna betraktar projektet som ett gemensamt ansvar.
Ordföranden har just talat om de tvivel som några medlemsstater uttrycker över det sätt som vi avser att genomföra strategin på, och det är till dem jag riktar mig när jag säger att vi inte har för avsikt att bygga upp en otymplig mekanism för rapportering, rekommendationer och sanktioner.
Vad vi vill ha är en modell där vi tillsammans fastställer och analyserar de politiska resultaten.
Dessa måste dock sammanfattas i en lägesrapport, som måste grunda sig på lägesrapporter från medlemsstaterna.
Detta är inte något som någon behöver vara rädd för, eftersom medlemsstaterna redan nu är skyldiga att inkomma med utförliga rapporter.
Vad vi nu föreslår minskar faktiskt bördan på dem.
Ingen behöver frukta att kommissionen planerar att utarbeta ” rankinglistor ” eller, som man säger, att ” peka ut och klandra ” någon, men vi måste tydligt kunna se vad vi har uppnått på ett år och vad som återstår att göra.
För det andra anstränger sig kommissionen hårt för att förmå medlemsstaternas regeringar att utse ledamöter – ministrar – som skall ansvara för att samordna Lissabonstrategin i respektive länder.
Strategin behöver förknippas med ansikten.
Den naturligaste lösningen skulle vara att de ministrar som sitter i rådet (konkurrenskraft) åtog sig denna uppgift, eftersom Lissabonstrategin ändå ligger inom deras ansvarsområde.
Därigenom skulle denna rådskonstellation, som för närvarande söker efter en ny roll, också kunna finna en och spela denna effektivare.
Kommissionen rekommenderar detta alternativ mycket, mycket starkt.
Min sista punkt är att jag under årets lopp kommer att lägga fram en rad viktiga initiativ för att förtydliga projektets europeiska dimension.
Allt som kommissionen föreslår kommer att göras till föremål för förhandsgodkännande och bedömas utifrån det bidrag som ett visst projekt eller initiativ lämnar till tillväxt och sysselsättning i Europa.
Detta är den fråga som alltid måste besvaras, och vi kommer att besvara den.
Vi kommer mycket snart att förelägga er viktiga politiska initiativ inom mitt eget ansvarsområde, och jag väljer nu avsiktligt att ta upp dem i en särskild ordning.
Allra först kommer bättre lagstiftning.
För att säga det på ett fint sätt har projektet ” Bättre lagstiftning ” rullat på under avsevärd tid.
Det behövs en tydlig politisk inriktning.
Det måste klargöras att bättre lagstiftning är något som har en omedelbar och direkt inverkan på den europeiska ekonomins produktivitet och kvalitet.
Inte heller detta kan vi arbeta för om vi inte gör det tillsammans.
Här har parlamentet har en viktig roll att spela, och detsamma har rådet och även medlemsstaterna och kommissionen.
Det handlar inte bara om den framtida lagstiftningen och om hur vi skall se till att denna förbättrar konkurrenskraften, utan även om det nuvarande regelverket och om att undersöka detta för att se om vi fortfarande verkligen behöver allt det som vi har antagit under de senaste årtiondena eller om det är möjligt att göra betydande förenklingar på området.
För det andra har Europa en väldig och så gott som outnyttjad ekonomisk potential.
Den finns där, precis framför ögonen på oss, och vi talar ofta om den, men ändå görs så lite.
Jag talar om de 25 miljoner små och medelstora företagen i Europa, som svarar för två tredjedelar av den totala arbetskraften.
Låt oss inte nöja oss med att berätta för dessa 25 miljoner företag att de är den europeiska ekonomins ryggrad och sedan inte göra något mer.
I stället behöver vi en politik som tillvaratar sektorns enorma potential av innovation, investeringsförmåga och kreativitet och omvandlar denna till arbetstillfällen.
Jag kommer inom kort att förelägga er förslag om en omfattande modernisering och uppgradering – jag betonar ” uppgradering ” – av Europas politik för små och medelstora företag.
För det tredje industripolitik.
Själva ordet framkallar fruktan hos vissa medlemsstater.
Vi behöver en modern definition av industripolitik för 2000-talet.
Den kan inte längre vara vad den var i det förflutna, då man kringgärdade vissa branscher med skyddsåtgärder.
Även här är det enda vi kan göra att upprätthålla konkurrenskraften och att stärka den, men vi måste vara medvetna om att Europa behöver en stark och långsiktig industriell bas, och det kommer följaktligen att bli nödvändigt att betrakta den europeiska industrin sektor för sektor och att diskutera med alla intressenter – företag, fackföreningar, lagstiftande organ samt regeringar – vilka ramvillkor som är bäst för den betraktade sektorn, så att denna kan utnyttja sin tillväxtpotential på bästa möjliga sätt.
Det sista jag vill nämna är innovation.
Även på detta område kommer kommissionen att lägga fram nya och långtgående förslag.
Innovation är länken i kedjan mellan forskning, utveckling och produktion, och här är Europa inte är starkt nog.
Vi måste förbättra vår förmåga att omvandla forskningsresultat till innovation och att göra detta överallt.
Bland annat amerikanerna är mycket bättre på det.
Nuvarande kommission är fullt övertygad om att Europa är starkt nog att möta den globala konkurrensens utmaningar.
Inom så gott som alla näringsgrenar är minst ett europeiskt företag eller land världsledande.
Med andra ord: vi kan göra det.
Vi kan lära av varandra.
Vi kan hjälpa varandra att utnyttja den potential som finns i våra samhällen, men vi måste ge EU: s institutioner resurser att genomföra en politik längs dessa linjer, så innan jag avslutar mitt anförande kan jag inte göra annat än att konstatera att tillväxt- och sysselsättningspolitiken är ett kraftfullt instrument för att nå dessa långsiktiga politiska mål, men beloppen i nästa budgetplan måste återspegla detta.
Jag anser att det enda jag kan säga om saken är att det allvarligt skulle äventyra framgången för vår tillväxt- och sysselsättningspolitik om osäkerheten om nästa budgetplan kvarstod en längre tid.
Det brådskar, och jag vädjar till medlemsstaterna att betänka att det behövs tid för att förbereda stora projekt.
Vi har inte tiden på vår sida.
Det handlar också om Europas trovärdighet i allmänhetens ögon.
Vi måste vara beredda att visa att vi backar upp det vi säger med handling.
Det är också ett faktum att åtgärder kostar pengar – det finns inget jag kan göra åt det.
Utan en rimlig budget, utan en tydlig budgetplan, kommer det att bli svårt, för att inte säga omöjligt, att uppnå vad vi eftersträvar.
