# ID: svediakorp-gov453861
# author: Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,018
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
För en månad sedan, på talmanskonferensen, redogjorde jag för våra tankar på ett partnerskap för hållbar tillväxt och sysselsättning med syfte att ge ny skjuts åt Lissabonstrategin.
Vårt mål för partnerskapet är enkelt: vi måste modernisera och stärka vår ekonomi och vår sociala modell, och vi måste förbättra vår livskvalitet genom verkligt ambitiösa reformer.
Vi måste inse att en ändamålsenlig miljöpolitik kan ge dubbla vinster i form av sysselsättning och varaktig tillväxt, och när det gäller ekonomisk stabilitet måste vi förbättra förmågan hos våra företag – från de allra största till våra små och medelstora företag – att skapa fler och bättre arbetstillfällen.
Vi måste även höja produktiviteten genom större investeringar i kunskap, innovation och människor.
I dag är det första tillfället för en av de partner som vi vill arbeta med – en av de viktigaste, Europaparlamentet – att uttrycka sina åsikter och fastställa sina prioriteringar.
Både jag och övriga ledamöter av kommissionen välkomnar debatten.
Vi vill tacka er för de politiska investeringar som ni har gjort för att kunna lägga fram ett övergripande resolutionsförslag som återspeglar det breda spektrumet av åsikter här i kammaren.
Vi delar många av era prioriteringar och är lyhörda för er oro.
Senare i dag kommer vi att diskutera Europeiska rådets kommande möte.
Detta toppmöte kommer att bli början, och inte slutet, på vår resa för den förnyade Lissabonstrategin.
Jag stöder fullständigt de påpekanden som företrädaren för Luxemburgs ordförandeskap förde fram.
Om vi skall lyckas måste alla känna att de har mycket att vinna på EU: s framgångar.
Dessa framgångar är beroende av att vi kan förmedla en vision som får allmänt stöd, ger en verklig känsla av egenansvar och som framför allt leder till konkreta åtgärder på nationell, regional och lokal nivå.
För att mobilisera stöd måste det emellertid tydligt framgå varför dessa reformer är viktiga och att de utgör en del av vår mer vidsträckta vision.
Det handlar om människor och de frågor som betyder mest för dem: möjligheten till arbete, en god start för deras barn, trygghet när det gäller pension och ohälsa samt kvalitativa offentliga tjänster.
Det handlar om en bättre livskvalitet och en bättre levnadsstandard i varje del av en utvidgad union, från våra stadskärnor till hjärtat av vår landsbygd och våra kustsamhällen.
Det handlar om att förena unionen genom 2000-talets investeringar i infrastruktur och regionala satsningar.
Det handlar om att göra mesta möjliga av den europeiska spetskompetensen inom vårt näringsliv – och i synnerhet ta itu med små och medelstora företags problem – och på alla kreativa områden, men även inom vetenskap och teknik, och inom vår unika samhällsmodell.
Det handlar också om att uppnå allt detta på ett sätt som garanterar att framtida generationer ges samma eller bättre möjligheter jämfört med dem som vi själva åtnjuter.
Målet hållbar utveckling bär upp Lissabonstrategin likaväl som unionens åtgärder på alla områden.
Detta är de breda ekonomiska, sociala och miljörelaterade mål som låg till grund för Lissabonstrategin när den inleddes och som fortsätter att vara dess grundval i dag.
Jag kan lova er att kommissionen kommer att kämpa för att se till att de är det även i morgon, inte minst under de närmaste månaderna, då vi kommer att diskutera den framtida budgetplanen.
Detta kommer att vara ett tillfälle för oss att pröva det faktiska engagemanget för sammanhållning och solidaritet från dem som i dag – åtminstone i sin politiska diskurs – befinner sig i frontlinjen för försvaret av den europeiska sociala modellen.
Vi måste dock böja oss för fakta.
Lissabonstrategins fem första år har inte gett önskat resultat.
Det har handlat om otillfredsställande resultat, för lite egenansvar på nationell nivå och ännu mindre inom samhället i stort.
På olika nyckelområden, från utgifter för produktivitet till forskning och utbildning, elever som slutar skolan i förtid eller fattigdom, har vi knappt gjort något märkbart alls för att minska de klyftor som fanns för fem år sedan.
Till detta kan vi lägga utmaningarna med en kraftig global konkurrens och en åldrande befolkning.
Detta är inte längre framtida utmaningar, utan den dagliga verkligheten för våra företag och arbetstagare.
Det är därför som Lissabonstrategin behöver en ny start, med friska ambitioner.
Det är därför som vi föreslår en ny inriktning på tillväxt och arbetstillfällen för att möta dessa utmaningar.
Ett dynamiskt och nyskapande EU ger oss de bästa möjligheterna att göra detta.
Vice ordförande Günter Verheugen kommer att redogöra mer detaljerat för hur denna nya inriktning skall omvandlas till konkreta åtgärder och resultat.
Detta innebär inte att åtgärderna på andra områden kommer att försämras.
Vår nya sociala dagordning, vår granskning av hållbar utveckling och våra åtgärder när det gäller klimatförändringar visar kommissionens åtagande att gå framåt på ett stort antal områden.
Låt mig beröra två särskilda problem som tas upp i er resolution.
Det första är balansen i Lissabonstrategin.
Jag vet att en mängd problem har tagits upp när det gäller den nya inriktningen på åtgärder för att främja tillväxt och arbetstillfällen.
Dessa står inte alls i motsats till vår arbetsmarknads- och miljöpolitik.
Tillväxt är en nödvändig förutsättning för ett effektivt och mer ambitiöst program för solidaritet, precis som bekämpningen av arbetslöshet är det bästa skyddet mot utslagning och fattigdom.
Utan tillväxt och utan en dynamisk ekonomi kommer det inte att skapas någon hållbar utveckling.
Vi kommer inte att främja konvergens mellan regionerna, och våra arbetsmarknads- och miljömål kommer att glida utom räckhåll.
Jag accepterar emellertid fullständigt att hållbar tillväxt i sin tur är beroende av att det görs parallella framsteg inom områdena sammanhållning och vår sociala dagordning och att man tar itu med ohållbara och skadliga miljötrender.
När det gäller tjänstedirektivet behöver vi en öppen och blomstrande inre marknad för tjänster inom unionen, liksom tillgängliga offentliga tjänster av hög kvalitet.
Detta är nyckelfaktorer för ett framgångsrikt samhälle.
Vi måste dock urskilja ett antal områden där förändringar kommer att krävas för att den breda enighet som vi skulle vilja se skall uppstå.
Vi har sagt att vi är beredda att arbeta pragmatiskt med er, parlamentet, och med ordförandeskapet inför er första behandling.
Framför allt måste vi se till att en struktur som undanröjer risken för social dumpning får en bred spridning, utan att för den skull nödvändigtvis täcka hälsovård och tjänster i allmänhetens intresse, och som löser de verkliga problemen med att få principen om ursprungsland att fungera.
Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig avsluta med att säga några ord om förvaltningen av Lissabonstrategin.
Jag anser inte att vi behöver skriva om Lissabonstrategin helt och hållet under de närmaste veckorna.
Dock har kommissionen och även parlamentet, vilket vi inte får glömma, föreslagit ett antal nyheter.
Vi föreslår att ett europeiskt teknikinstitut skall inrättas, att större kraft skall läggas på att förbättra lagstiftningen, särskilt till förmån för små och medelstora företag, att större tonvikt skall läggas på att ompröva befintliga förslag, att reglerna för statligt stöd och beskattning skall användas på ett sätt som uppmuntrar företagande, innovation och forskning, att arbetsmarknadsreformer skall inriktas på åtgärder som hjälper kvinnor, ungdomar och äldre arbetstagare att finna och behålla arbeten och att en europeisk pakt för ungdomsfrågor skall slutas.
I själva verket tror jag att man kan säga att människorna har en ganska klar bild av vad som behöver göras.
Den politiska utmaningen ligger snarast i att utröna hur vi på gemenskapsnivå kan hjälpa dem att göra detta i verkligheten.
Allt handlar om ansvarstagande.
Det är främst på grund av att medlemsstaterna och samhället i stort inte har genomfört strukturreformerna som ett antal reformer har gett dåliga resultat under de senaste fem åren.
Som svar på situationen har vi lagt fram följande förslag, som ni tycks instämma i, åtminstone att döma av ert resolutionsförslag.
För det första föreslår vi att integrerade riktlinjer, en sammanslagning av de nuvarande allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna, skall dras upp på EU-nivå, så att medlemsstaterna får en klarare uppfattning om vilka åtgärder de förbinder sig att vidta.
För första gången kommer mikroekonomiska reformer att behandlas i detalj.
Det kommer följaktligen att röra sig om ett integrerat synsätt som omfattar makroekonomisk politik, mikroekonomiska reformer samt sysselsättningspolitik.
Lissabonstrategin kommer alltså inte bara att ha en rent dekorativ roll, utan den kommer verkligen att stå i centrum för vår ekonomiska politik.
För det andra föreslår vi att nationella Lissabonprogram som är anpassade efter de nationella situationerna skall utvecklas.
Initiativet kommer naturligtvis att ligga hos medlemsstaterna, men vi har samtidigt redan utarbetat ett EU-program för Lissabonstrategin, som erbjuder initiativ på gemenskapsnivå och alltså i detalj klargör vad som behöver göras på gemenskapsnivå och vad som behöver göras på nationell nivå.
För det tredje föreslår vi att det obligatoriska tillhandahållandet av information skall förenklas, på både gemenskapsnivå och nationell nivå, så att medlemsstaterna kan ägna mer tid åt att genomföra reformerna och mindre tid åt att skriva rapporter om dem, eftersom de flesta ändå inte bryr sig om dessa rapporter.
Mindre vikt bör följaktligen fästas vid rapporter än vid ett integrerat synsätt på de reformer som för stunden äger rum.
Vår ambition är att uppnå ett aktivt deltagande i reformerna och att placera dessa i centrum för den nationella politiska debatten.
Europeiska rådets vårmöte kommer inte att vara slutpunkten, utan det kommer tvärtom att ge politisk skjuts åt det nya förfaringssättet.
I konsekvensens namn måste de allmänna politiska riktlinjer som fastställs i mars vara vägledande för budgetbesluten i juni.
Unionen får inte nöja sig med att vara ambitiös.
Om den vill lyckas måste den också mobilisera medel som motsvarar ambitionerna.
I detta avseende torde en aktiv och framåtsyftande överenskommelse om budgetplanen, med vederbörlig tonvikt på sammanhållning, vara en avgörande faktor för att stärka och utveckla vår sociala modell under de närmaste åren.
Samtidigt kommer Europeiska rådet även att bereda väg för debatter på nationell och regional nivå om de åtgärdsprogram som medlemsstaterna har uppmanats att lägga fram i höst.
Jag personligen förväntar mig en hel del av dessa debatter.
Lissabonstrategin måste hämta inspiration från de partnerskap och dialoger som under senare år har inletts inom ramen för sammanhållningspolitiken mellan de olika människor som är inblandade på nationell, lokal och social nivå.
Om så inte sker kommer det inte att vara möjligt att mobilisera de partner som berörs av genomförandet.
Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig bara säga att jag efter mina möten med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén finner det mycket uppmuntrande att dessa institutioner på det hela taget har välkomnat översynen av Lissabonstrategin varmt.
Jag är också mycket glad över den gemensamma förklaring som de två stora europeiska fackförenings- och arbetsgivarorganisationerna nyligen har avgett.
Det är följaktligen möjligt att nå ett balanserat samförstånd om ambitiösa reformer.
Det behöver inte sägas att Europaparlamentets ledamöter kommer att spela en framträdande roll inom detta partnerskap om vi verkligen vill genomföra dessa reformer.
Jag ber er därför att varje år lämna ert bidrag till Europeiska rådets vårmöte, vid vilket man i enlighet med fördraget fastställer de riktlinjer som kommer att styra processen och naturligtvis även att ta täten i de politiska diskussioner som kommer att mobilisera stöd på nationell, regional och lokal nivå.
Detta är vår uppfattning om det partnerskap som kommissionen vill upprätta med er.
Vi anser att det med denna utgångspunkt och detta engagemang kommer att vara möjligt att göra mycket mer för Europa.
