# ID: svediakorp-gov453854
# author: Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 704
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Jag fann debatten mycket intressant, men jag var kanske inte tydlig i mitt inledningstal och vill därför klargöra mitt ställningstagande.
Jag kan försäkra er om att jag tar denna fråga på största allvar och är djupt oroad över hela situationen.
Jag minns inte att jag har sagt något som över huvud taget skulle kunna tolkas på ett annat sätt.
Kommissionen är verkligen bekymrad över situationen, men man måste beakta de möjligheter, befogenheter och rättigheter som den har enligt EG-fördraget.
De som följde min utfrågning vet att jag inte är särskilt nöjd med de befogenheter vi har enligt EG-fördraget när det gäller hälsa.
Detta är dock den lag och verklighet som vi måste rätta oss efter.
Enligt fördraget kan vi endast behandla säkerhets- och kvalitetsfrågor.
Därför går man inte i direktivet så långt som till att ta itu med betalningsfrågan, utan man uttrycker endast tänkesättet och grundidén med att inte betala som medlemsstaterna borde genomföra och följa.
Det är dock inte en bindande regel.
Kommissionens handlingsutrymme är i det avseendet begränsat.
Den kan exempelvis inte vidta överträdelseförfaranden mot en medlemsstat eftersom subsidiaritetsprincipen gäller, och detta är en fråga för medlemsstaterna.
Jag upprepar att detta inte betyder att vi inte kan göra politiska ställningstaganden eller ta politiska initiativ bara för att vi inte har den rättsliga befogenheten.
Vi har för avsikt att göra detta först och främst i den rapport som vi kommer att framställa om direktivets genomförande, och det kommer att täcka de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att främja obetalda och frivilliga donationer.
I det avseendet kommer vi att göra allt vi kan för att främja den aspekten av grundidén med direktivet, som rör obetalda och frivilliga donationer, och samtidigt rapportera och påpeka var det inte följs och var betalningar äger rum.
Samtidigt som jag förstår de synpunkter som vissa ledamöter har uttryckt måste jag klargöra att vi måste rätta oss efter direktivet och dess grundidé om obetalda och frivilliga donationer, vilket är vägledande för lagen som kommissionen måste följa.
När det gäller detta specifika fall påminner jag er än en gång om att vi inte har den rättsliga befogenheten och att det inte är en fråga som kan direktundersökas av kommissionen.
Vi fick en rapport från Förenade kungarikets myndighet och dess oberoende instans, och det finns ingen anledning att tvivla på resultaten från denna undersökning.
Handeln stoppades faktiskt för ett tag sedan, och det fanns inga bevis på att betalningar hade ägt rum.
Vi kommer i alla fall att följa upp denna fråga och driva den med de rumänska myndigheterna för att se vilka bevis de kan tänkas ha, trots att Förenade kungarikets undersökning också ägde rum i Rumänien och att man inte då heller fann några bevis på betalningar.
Trots att det står i direktivet att ” medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa frivilliga donationer […] utan ersättning ”, betyder det inte att medlemsstaterna inte kan gå längre än detta och, som jag föreslog i mitt tal, på nationell nivå lagstifta om obetalda och frivilliga donationer och till och med förbjuda betalningar, förutsatt att detta grundas på hänsyn till etiska och moraliska principer.
Såsom fördraget ser ut ligger det i detta avseende ett större ansvar hos medlemsstaterna än hos gemenskapen.
Jag anser inte att problemet är löst för det är sant att eftersom det finns en efterfrågan kommer det alltid att finnas en möjlighet för handel och betalningar.
Detta fall kanske inbegrep betalningar fastän ingenting har bevisats, och det kommer alltid att finnas en möjlighet för det.
Därför måste vi hitta sätt att främja frivilliga och obetalda donationer så att efterfrågan mättas och inget utrymme finns för illegal handel eller betalningar, inbegripet alla de risker som detta för med sig.
Jag kan försäkra er om att vi, inom ramen för våra befogenheter, kommer att följa upp denna fråga mycket noggrant.
Om vi kommer på att man har brutit mot antingen ordalydelsen eller tänkesättet i direktivet kommer vi att rapportera och offentliggöra det.
