# ID: svediakorp-gov453837
# author: Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Mänskliga vävnader och celler har blivit en viktig del av hälsovården.
Deras medicinska användning fortsätter att öka, inte enbart i termer av hur ofta vävnader och celler används utan även i urvalet av sätt de kan användas på.
Vävnader och celler förvärvas ofta genom gränsöverskridande utbyten.
Under det senaste decenniet har utbytet av dessa mänskliga substanser ökat, både inom EU och mellan EU och tredjeland.
Det faktum att utbytet av vävnader och celler kan resultera i överföring av sjukdomar har gjort att uppmärksamheten har riktats på behovet av ytterligare säkerhetsåtgärder.
EU-institutionerna besvarade denna oro med att i mars 2004 anta ett direktiv som upprättar kvalitets- och säkerhetskrav för mänskliga vävnader och celler.
Genom direktivet säkerställs att ett ökat antal patienter i EU som behandlas med mänskliga vävnader och celler kan lita på att dessa substanser är säkra och av god kvalitet.
Detta utgör ännu ett steg närmare fullföljandet av mandatet enligt artikel 152 i EG-fördraget som är att sätta höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för substanser av mänskligt ursprung.
Direktivet måste införlivas senast den 7 april 2006 i alla medlemsstater.
Den dagen måste det därför tillämpas i alla medlemsstater, inklusive Förenade kungariket, och det kommer också att vara en del av gemenskapens regelverk som Rumänien skall genomföra under utvidgningsprocessen.
Jag vill understryka en nyckelfråga.
Artikel 152, som direktivet grundar sig på, syftar till att reglera folkhälsofrågor.
Såsom klargjordes under debatten i parlamentet som ledde till att direktivet antogs, även om grundläggande etiska principer kan tas upp och godkännas, är det inte möjligt att ha bindande gemenskapsbestämmelser.
När det gäller frivilliga och obetalda donationer av vävnader och celler diskuterades detta utförligt under medbeslutandeförfarandet om vävnads- och celldirektivet.
Jag vet att det var en viktig fråga för parlamentet, och jag anser att en bra kompromisslösning uppnåddes.
Artikel 12 i direktivet fastställer att medlemsstaterna skall sträva efter att säkra frivilliga och obetalda donationer av vävnader och celler.
Donatorer kan få ersättning, men detta är strikt begränsat till att gottgöra utgifter och besvär i samband med donationen.
I detta fall bestämmer medlemsstaterna villkoren för att bevilja kompensation.
Både rådet och parlamentet godtog denna lösning.
Det går till den gräns som kommissionen anser är rättsligt godtagbar, med hänsyn till reglerna i artikel 152 i EG-fördraget.
Detta betyder dock inte att direktivet är otydligt i fråga om villkoren för utbyte av vävnader och celler.
Artikel 12 förmedlar tvärtom ett mycket tydligt budskap om att sådana utbyten bör vara frivilliga och obetalda.
Detta syftar naturligtvis tillbaka på värderingar som ligger bortom säkerhetsfrågor.
Därför anser kommissionen att väsentliga arvoden för erhållandet av mänskliga äggceller skulle strida mot grundidén i vävnads- och celldirektivet.
Det skulle öppna dörren för en handel där människor i behov skulle kunna dras in i handlingar som i stället borde motiveras av oegennyttiga principer.
Både Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin förbjuder att människokroppen och dess delar förvandlas till en källa för ekonomisk vinst.
Kommissionen kommer noggrant att övervaka genomförandet av vävnads- och celldirektivet i de nuvarande och framtida medlemsstaterna.
Vi kommer att göra det i fråga om förbudsreglerna och även i fråga om direktivets övergripande tänkesätt, såsom principen om frivilliga och obetalda donationer som tydligt uttrycks i artikel 12.
För att garantera en tillbörlig tolkning i kandidatländerna ordnade kommissionen en granskning i Rumänien och Bulgarien år 2004.
I denna granskning analyserade man situationen i de två länderna, och man identifierade framtida åtgärder som skall vidtas för att se till att EU-kraven följs inom detta område.
Denna process ledde till flertalet rekommendationer.
De behöriga myndigheterna i de två länderna är villiga att införliva direktivets principer i den nationella lagstiftningen.
Detta kommer att följas upp i år.
Kommissionen är medveten om att det är mycket viktigt att uppmuntra frivilliga och obetalda donationer av vävnader och celler som har hög kvalitet och säkerhet.
Detta är, enligt min åsikt, det bästa sättet att undvika illegal handel.
I det avseendet anser kommissionen också att det är mycket viktigt att uppmuntra medlemsstaterna att införliva principen om frivilliga och obetalda donationer i deras nationella lagstiftning.
Handlingsprogram för vävnads- och celldonationer bör baseras på dessa grunder.
