# ID: svediakorp-gov453830
# author: Ferber, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Vi har tre betänkanden att diskutera, och jag vill i stor utsträckning fokusera på två av dem eftersom jag instämmer helt i innehållet i min kollega Salvador Garriga Polledos betänkande, och det kräver därför minst diskussion.
Jag vill tacka min kollega Valdis Dombrovskis framför allt för att han gjort sig besvär att ta sig an budgetarna för de övriga institutionerna för 2006, eftersom jag anser att 2006 kommer att bli ett mycket viktigt år vartefter de finansiella förhandlingarna med rådet utvecklas.
Jag vill mycket tydligt säga – och här har föredraganden mitt stöd – att om vi skall vara trovärdiga i våra pågående diskussioner med kommissionen om hur EU: s knappa resurser bäst kan utnyttjas måste vi också titta på hur vi och de andra institutionerna i sin tur kan åstadkomma största möjliga effekt med ett minimum av resurser.
Samtidigt är jag lite oroad över att parlamentet är ganska oaktsamt med de surt förvärvade besparingar som är ett resultat av hur snabbt vi lyckades finansiera byggnaderna här i Strasbourg och Bryssel och senare i Luxemburg.
Det är inte rätt enligt min uppfattning.
Parlamentet bör i stället bevisa för sig självt att det kan klara sig med de resurser som står till förfogande.
Jag stöder vår föredragandes synsätt att tydligt belysa frågan om arbetsförhållanden i detta hänseende.
Vi har nu 25 medlemsstater med – om jag minns rätt – 21 språk.
Det har blivit svårare att samarbeta på gruppnivå och i arbetsgrupper – även i små grupper – när resurserna inte står i proportion till den översättningskapacitet som behövs.
Detta är en mycket viktig punkt om parlamentets effektivitet och förmåga att arbeta skall säkerställas.
Jag tror ändå inte att det skulle vara till stor hjälp här att överväga att utrusta kammaren med datorer för att göra det möjligt för oss att läsa ändringsförslagen.
Det är oförenligt med vårt omröstningssystem.
Jag tror inte heller att det är rimligt att dra in ledningar i hela parlamentet och installera trådlösa lokala datornät i alla byggnader.
Det är inte våra huvuduppgifter i detta sammanhang.
Jag vill be parlamentets ordförandeskap att vara mycket noga med dessa frågor.
Detta för mig direkt till Anne Elisabet Jensens betänkande om tilläggsbudget nr 1 / 2005.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har lämnat ett förslag om att redan göra lämpliga nedskärningar i byggnadsreserven, inom ramen för budgetförfarandet.
Det är högst beklagligt att ordförandeskapet i går kväll inte redan, inom ramen för tilläggsbudgeten, kunde frigöra de resurser som kan bli ett överskott i kraven, med andra ord att minska budgeten på motsvarande sätt.
Det är olyckligt att detta inte skedde.
Det kommer utan tvekan att komma tillbaka och spöka för oss inom en snar framtid.
Här måste följande slås fast mycket tydligt: om en ” rensnings ” -överföring om 142 miljoner euro gjordes under 2004 – med belopp på nära 10 procent av parlamentets budget – börjar jag undra om det är någon mening med att fortsätta att utarbeta en budget för kammaren om det slutar med att budgeten tar en helt annan väg, och det som lades fram av budgetmyndigheten – det är vad vi är när det gäller parlamentets budget, enligt vår gentlemen ’ s agreement – ignoreras till slut.
Den här punkten behöver verkligen uppmärksammas.
Jag vill inte ha någon ytterligare del i ett sådant verkställande.
