# ID: svediakorp-gov453735
# author: McCreevy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,177
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Frågorna spänner över ett brett fält, och jag hinner inte ta upp alla, men i frågan om mjukvarupatent slog jag entydigt fast att bollen ligger hos parlamentet.
Om parlamentet vill avslå det kommer kommissionen att respektera detta beslut.
Jag har hört ledamöternas åsikter i frågan.
Jag framhöll det vid det utskottsmöte där jag deltog.
Jag upprepade det vid rådets ordförandeskap förra veckan, och jag säger det igen i mitt tal här i dag: Det är parlamentets sak att göra vad som måste göras i denna fråga, och vi kommer att beakta era farhågor.
En del frågor med anknytning till detta ärende ställdes vid ministerrådets möte i går.
Ministerrådet kom med ett uttalande, och ärendet ligger alltså nu hos ministerrådet.
Jag övergår nu till tjänstedirektivet.
En sak som jag har lärt mig under mitt liv i politiken är att det alltid är enklare att hitta skäl till att avstå från att göra något än anledningar till att göra något.
För det andra anser jag att tidpunkten aldrig är rätt för nya eller djärva initiativ.
Det finns alltid goda skäl att inte göra något.
Jag konstaterar också att det är enklare för ministrar och kommissionsledamöter att sitta på sina kontor och säga att de inte kommer att vidta några som helst åtgärder, eftersom det enda sättet att undgå att fatta dåliga beslut är att inte fatta några beslut över huvud taget!
Men vi kan inte sitta med armarna i kors i Europa och böna och be och hoppas att något händer, som i Becketts roman.
Något måste göras för att få fart på Europas ekonomi.
Jag respekterar både vänsterns och högerns åsikter.
Jag respekterar människors politiska inställning och att deras åsikter har skilt sig från mina genom åren.
Jag respekterar de skilda uppfattningar om den ekonomiska politiken som är väl underbyggda.
Jag har min egen uppfattning i det avseendet.
Men vilken åsikt man än har om detta speciella problem för Europas ekonomi måste slutsatsen bli att det inte duger att sitta overksam.
Och om tjänstesektorn utgör 70 procent av EU: s ekonomi behöver man inte ha en universitetsexamen i ekonomi för att fatta att något måste göras åt tjänstesektorn för att vi skall få fart på Europas ekonomi.
Under ett antal år har tillväxten i Europas ekonomi varit lägre än väntat.
Om vi skall kunna upprätthålla den sociala modell som vi har byggt upp eller uppnå en hållbar utveckling måste vi alltså göra något radikalt för att stimulera Europas ekonomi.
Oavsett hur man ser på saken kommer vi inte att kunna göra det vi har tagit för givet i årtionden om vi fortsätter på den inslagna vägen.
Vi kommer t.ex. inte heller att kunna ta hand om vår åldrande befolkning i framtiden om vi inte gör något åt ekonomin.
Det tjänstedirektiv som den föregående kommissionen lade fram var ett hedervärt och innovativt försök att vidta radikala åtgärder på detta oerhört viktiga område.
Jag skulle kunna betrakta det hela med ren och ofördärvad blick, vilket vissa av kommissionens tjänstemän säkert inte skulle ha något emot, och ställa mig på mitt kontor på nionde våningen i Berlaymont, slå upp fönstret, skaffa en megafon och basunera ut att ” allt är underbart!
Jag tänker stå på barrikaderna i evighet, amen, och försvara den föregående kommissionens förslag!
Det är ett fullkomligt lysande förslag som jag skall försvara till döddagar – ned uti dödens dal skulle jag rida! ”
Jag är emellertid helt på det klara med att utkastet till tjänstedirektiv inte har skuggan av en chans att gå igenom, varken i ministerrådet eller i parlamentet.
Jag skulle kunna spela naiv och oskuldsfull och säga att jag kommer att hålla högstämda tal om det, men jag skulle inte få något som helst gehör.
Jag skulle inte kunna lägga fram något tjänstedirektiv över huvud taget och alltså inte göra någonting för att försöka lösa de problem som vi står inför i hela Europa.
Jag har emellertid valt att anlägga ett pragmatiskt synsätt.
Jag har lyssnat till parlamentsledamöternas synpunkter.
Jag har varit här vid tillfällen.
Jag har träffat människor enskilt och i grupp samt vid utskottsmöten, och jag har fått många goda uppslag till åtgärder.
Vissa är helt övertygade om att vi skall fortsätta på den inslagna vägen, men det kommer inte heller att fungera.
Jag har därför beaktat allas synpunkter och förklarat att kommissionen är beredd att lyssna och godta förändringar, så att vi är säkra på att få ett tjänstedirektiv som påverkar den europeiska ekonomin i positiv riktning.
Detta är anledningen till mitt besök här i dag, och detta är vad jag tog upp här i eftermiddags och i förra veckan.
Det är också mycket viktigt att komma ihåg att alla medlemmar i en organisation, vare sig det är ett lokalt politiskt parti, en lokal idrottsförening, ett fackförbunds lokalavdelning eller en lokal arbetsgivarförening, tycker om klara besked och avskyr förändringar.
Andra kan gärna råka ut för förändringar men inte vi själva.
Politiker är likadana.
Vi skulle vilja slippa att gå ut i val och bara väljas om gång på gång.
Det skulle vara skönt för politikerna men ödesdigert för demokratin.
Vi vill därför inte ge de nya medlemsstaterna i EU intrycket att vi tänker undanhålla dem de möjligheter som de tidigare femton medlemsstaterna, däribland det land som jag själv känner bäst till, har haft sedan lång tid tillbaka.
Jag respekterar dem som ser problemet ur en annan synvinkel.
Vi kan emellertid inte stå här och bara tala för dem som är ” med ” och glömma dem som är ” mot ”.
Detta är inte tanken med social demokrati som jag känner den.
Vi måste vara på vår vakt mot de människor som har invaggats i tron att det bästa är att försvara den rådande ordningen.
Politiskt sett är det den enklaste utvägen, eftersom det handlar om folk som man vet var man har och som antagligen röstade på en förra gången.
Kom dock i håg att flera miljoner människor är på väg ut på arbetsmarknaden och förväntar sig en dräglig levnadsstandard och social integrering.
De måste få samma möjligheter som vi andra har fått.
Det är viktigt att vi får fram ett tjänstedirektiv som påverkar ekonomin i positiv riktning och beaktar den uppriktiga oro som människor känner.
Jag är beredd att beakta denna oro och att arbeta tillsammans med parlamentet för att få igenom ett tjänstedirektiv.
Nu ankommer det på parlamentet att ta itu med ärendet.
Jag kommer att medverka på ett så konstruktivt sätt som möjligt.
Jag hoppas kunna nå fram till bredast möjliga samförståndslösning, eftersom det är vad vi och Europa behöver.
