# ID: svediakorp-gov453695
# author: Tannock (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Libanons senare historia har bestått av inbördeskrig och en komplex etnisk och religiös balans.
Grannlandet Syrien har aldrig helt och hållet erkänt landets självständighet och har inte ens brytt sig om att öppna en ambassad där, då de anser att Beirut ligger för nära Damaskus.
Tvärtom har Syrien genom sin panarabiska Baath-regim främjat ett koncept för ett större Syrien.
Trycket ökar nu på Syrien från Saudiarabien, Ryssland, Förenta staterna och Israel att de skall dra tillbaka sina trupper från Libanon.
President Bashar al-Assad har dock endast gått med på att genomföra villkoren i 1989 års Taifavtal, som förpliktigar Syrien att dra tillbaka sin armé på 14 000 man till östra Bekaadalen.
Detta gör han för att vinna tid, och han har hittills ignorerat FN: s säkerhetsråds resolution 1559 som är mer heltäckande.
Till följd av mordet på den tidigare premiärministern Rafiq Hariri börjar det dock osa hett, med de så kallade ” cederrevolutionärerna ” på Beiruts gator.
Det är huvudsakligen kristna druser och maroniter som anklagar Syriens enpartidiktatur för landets problem.
Om libanesiska demonstranter fick sin vilja igenom i valet i maj skulle deras valseger innebära slutet på en 30-årig ekonomisk och politisk beroendeställning, men det skulle också göra al-Assads position mycket bräckligare.
Hizbollah, den drivande kraften bakom Irans och Syriens internationella terrorism, som har sin bas i Libanon men som alltmer arbetar på att urholka den palestinska myndigheten och freden med Israel, hotas av sina syriska beskyddares tillbakadragande.
Hizbollah har 12 parlamentsledamöter i det libanesiska parlamentet, och EU: s ministerråd är därför obenäget att förbjuda det och hävdar att det är skillnad mellan dess civila politiska aktiviteter och dess militära gren.
Hizbollah själv gör ingen sådan uppdelning.
Frankrike, som av tradition är arabvärldens vän, leder detta motstånd i rådet, med belgisk, svensk, irländsk och spansk uppbackning.
Den sistnämnda beter sig särskilt hycklande eftersom den spanska regeringen var ganska belåten över att förbjuda Herri Batasuna och driva ut dess parlamentsledamöter från det spanska parlamentet.
Varför förbjuder då inte EU Hizbollah tills de avstår från självmordsbombare mot oskyldiga civila och erkänner Staten Israels rätt att existera?
