# ID: svediakorp-gov453668
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det enda jag egentligen vill säga om Nordkorea är att jag tror att Kina är det enda land som har någon chans att övertyga landet om att ändra kurs, för Kina har lämnat sin egen form av kommunism bakom sig, åtminstone på det ekonomiska området, genom att börja kunna skapa välstånd.
Den primitiva kommunism som fortfarande råder politiskt och ekonomiskt i Nordkorea kan bara övervinnas via påtryckningar eller övertalning från Kina.
För att övergå till Iran, om vilket jag var föredragande under den förra valperioden, skulle jag vilja klargöra att vi absolut har en kombination av intressen som vi kan reducera till en gemensam nämnare.
Iran vill sluta ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Europeiska unionen, och vi, som är Europeiska unionen, vill se att Iran handlar enligt bestämmelserna hos Internationella atomenergiorganet och följer dess krav.
Eftersom jag ser fredlig användning av kärnkraft som något positivt är jag inte i grunden emot att ett land använder den, under förutsättning att högsta möjliga säkerhet tillämpas och att processen för att underlätta anrikning av uran och tillverkning av vapen är underställd internationell kontroll, vilket i fallet Iran betyder att den inte pågår.
Om vi faktiskt lyckas klargöra för Iran att det finns en paketlösning med ett partnerskaps- och samarbetsavtal å ena sidan och efterlevnad av världssamfundets krav på fredlig kärnkraftsanvändning å den andra, och att alla delar i lösningen hör samman, då kan vi uppnå resultat.
Det finns en annan sak som jag ser som viktig: när vi väger intressen mot varandra får vi inte bortse från frågan om mänskliga rättigheter.
Vi får inte offra de mänskliga rättigheterna för ett avtals skull, även om Iransmotprestation är efterlevnad av atomenergikraven.
