# ID: svediakorp-gov453660
# author: Siwiec (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den här debatten är ett bevis på att icke-spridningsfördraget är tandlöst.
Vi kan använda fördraget som ett hot, men vi kan absolut inte utöva tvång mot dem som inte följer det.
Allt viktigt som har inträffat har hänt oberoende av eller till och med trots fördraget.
Indien och Pakistan har skaffat kärnvapen, och de hemliga ritningarna till sådana vapen har stulits från Pakistan, och ändå har inget av dessa länder utsatts för några sanktioner.
Libyen har avbrutit sitt atomprogram, men fördraget hade inget med det att göra.
Iran och Nordkorea bygger inte bara atombomber, utan håller på att utveckla sätt att skjuta iväg dem, och det verkar inte finnas någon chans att effektivt sätta stopp för dessa program.
Länder som dessa deltar i förhandlingar under falska förespeglingar, för att vinna tid och utveckla sina kärnvapenprogram.
Vilka åtgärder skall därför vidtas?
Om nya och hårdare kontrollmekanismer inte införs är det absolut ingen mening med att fortsätta att tala som om det fortfarande var nittonhundratalet, som om de länder som har kapacitet att bygga kärnvapen fortfarande ingick i fördraget.
Utan effektiv kontroll finns inte mycket hopp om att kunna se till att fördraget följs, och kravet att avstå från kärnvapen måste vara en del av den övergripande hållningen gentemot ett visst land.
Med enbart fördraget i sig kommer vi ingenstans.
Det sista jag vill säga är något som bör sägas utan omsvep.
Om vi inte samarbetar med Förenta staterna och börjar föra en seriös dialog med våra amerikanska partner kommer en tvångspolitik att bli lika fruktlös oavsett om det gäller Korea eller Iran.
Detta beror på att sådana länder är experter på att spela ett spel där de samtalar med en part och är rädda för den andra.
Chanserna är små att den part de samtalar med, och som de inte är rädda för, skall kunna övertala dem att göra några verkliga förändringar.
Tack.
