# ID: svediakorp-gov453659
# author: Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot!
En gång sade den förre generalsekreteraren för Nato Manfred Wörner – som vi förlorade alldeles för tidigt – att när det fanns tekniska kunskaper om sådana saker som tillverkning av atombomber i världen skulle det inte finnas något sätt att bli av med dem.
Analysen kanske är väldigt pessimistisk, men den ser ut att stämma, och när vi nu närmar oss årets revideringskonferens får man känslan av att saker och ting är på bristningsgränsen.
Vid en snabb titt på kartan ser man att i en och samma region, och sammanlänkade via land, har Pakistan, Indien och Kina kärnvapen, och snart kommer Korea och Iran att ha det också.
Det finns landförbindelse mellan alla dessa länder, och deras intressen är motstridiga, vilket innebär risk för blockader och farliga situationer.
I en region som denna, kan länder som Indonesien och Filippinerna på lång sikt avstå från att göra samma sak?
Om Korea och Iran får som de vill framstår det för mig som ganska klart att det inte kommer att finnas något som hindrar dem, och av det drar jag slutsatsen att vi måste stödja den linje som har förespråkats här gällande Iran.
Vi bör ge de tre utrikesministrarna och Europeiska unionen en chans.
Jag är glad att Förenta staterna har återgått till strategin att åstadkomma något med förhandlingar.
I det här fallet, därför att saker utvecklas som de gör och eftersom det uppenbarligen redan finns underjordiska anläggningar som inte kan hanteras med dessa medel, skulle avskräckande anfall förmodligen göra mer skada än nytta.
Det finns säkert andra som vet mer om detta än jag, men jag tror att vi måste vara medvetna om de konsekvenser som uppstår genom geografin och strukturen i dessa länder.
Iran får inte utöva utpressning mot oss – det ser jag som viktigt – men vi bör å andra sidan som rådsordföranden sade göra allt vi kan för att få landet att skjuta upp allt ytterligare arbete tills andra möjligheter har uppstått genom förhandlingar.
Det måste stå klart – för denna kammare liksom för alla andra – att det bara kommer att bli möjligt att förbättra förbindelserna med Iran om en lösning hittas på kärnvapenfrågan och på människorättsfrågorna.
Det bör alltså exempelvis inte finnas någon chans att parlamentet godkänner ett samarbetsavtal med Iran – om vi antar att det ens skulle bli förhandlingar om något sådant, och det blir det helt riktigt inte heller under det nuvarande luxemburgska ordförandeskapet – om inte Iran intar en mer resonabel hållning.
Jag skulle vilja tillägga att det är ganska uppenbart att detta måste gälla sådant som icke-spridningsfördraget, IAEA och FN.
Detsamma gäller för Nordkorea, för jag tror också att det är nödvändigt att vi klargör vår vilja att hjälpa detta land, där människorna utsätts för sådana enorma lidanden, vår vilja att förbättra deras situation, och att detta mycket väl kan kosta oss mer än vad vi tidigare var beredda att betala.
Vi bör självklart också överväga – och jag antar att Glyn Ford kommer att komma in på detta senare – om inte Europeiska unionen bör delta i de pågående sexpartssamtalen, då vi redan är involverade i finansieringen.
Jag tror att det finns skäl att tänka på hur vårt politiska engagemang skulle kunna se ut.
I vilket fall som helst anser jag att det är av vital betydelse att motarbeta kärnvapenkapacitet i dessa länder, allmänt och med tanke på terrorismen, för detta hjälper oss också att förebygga bland annat mini-atombomber och smutsiga bomber.
Vi måste se kopplingen här, för det är dessa typer av kapacitet det gäller nu, och inte bara traditionell kapacitet för kärnvapenanfall.
Därför kan vi inte ta för lätt på denna uppgift.
