# ID: svediakorp-gov453647
# author: Wiersma, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Värdet i icke-spridningsfördraget har framgått tydligt.
Stater har beslutat sig för att inte skaffa kärnvapen i utbyte mot att kunna använda kärntekniken för fredliga syften och löften om gradvis nedrustning från kärnvapennationerna.
Det bör sägas att avtalet var en enorm framgång under det kalla kriget, när det bidrog till att stävja kapprustningen; nu utgör det ett ramverk inom vilket de som då var fiender har minskat sina vapenarsenaler betydligt.
Detta har aktualiserats genom händelser på senare tid, och dessa har varit en illustration av det fortsatta behovet av ett internationellt avtal för att bekämpa spridningen av kärnvapenteknik.
Investeringar i icke-spridningsfördraget har fortfarande prioritet.
Dock kan vi inte undgå att märka att avtalet har kommit att utsättas för tryck.
I en ny FN-rapport varnade man för risken att avtalet oåterkalleligen skulle kollapsa, med en explosionsartad spridning som resultat.
Alltså bör revideringskonferensen under våren först och främst ses som ett tillfälle att på nytt befästa icke-spridningsfördragets viktiga roll, inklusive målet om slutgiltig total kärnvapenavrustning.
Som förespråkare för internationell rättsordning har Europeiska unionen det särskilda ansvaret att se till att avtalet följs, vilket innebär att man måste inta en mer bestämd hållning mot de stater som trotsar det.
Utvecklingen i Iran respektive Nordkorea är naturligtvis av största betydelse i detta sammanhang.
Det betyder också att EU måste åta sig att täppa till de kryphål som finns i avtalet.
Förbudet mot kärnvapenprov har ännu inte skrivits under av alla parter; det bör särskilt nämnas att det inte har skrivits under av Förenta staterna, som också fortsätter att utveckla kärnvapen för militär användning.
Det behöver knappast sägas att allt detta underminerar trovärdigheten hos detta viktiga avtal.
Utvecklingen sedan den förra revideringskonferensen har också visat att avtalet måste anpassas till nya utmaningar.
Det finns en stor risk för att det uppstår regional kapprustning i länder som försöker skaffa kärnvapenteknik.
Därför kan vi inte se icke-spridningsfördraget som avskilt från arbetet med förbättringen av strukturer för regional säkerhet i Mellanöstern och i södra och östra Asien.
Slutligen finns det en risk – och detta är ett nytt hot – för att kärnvapenteknik eller till och med klyvbart material hamnar hos vad vi kallar icke-statliga aktörer, med andra ord terroristorganisationer, vilka genom exempelvis en ” smutsig bomb ” skulle kunna ställa till med enorma skador.
Vi måste dra slutsatsen att de befintliga avtalen för att förhindra att klyvbart material förkommer eller hamnar i orätta händer inte ger tillräckliga garantier.
Det är därför vi i den resolution vi kommer att godkänna i morgon ber Europeiska unionen att särskilt uppmärksamma denna fråga.
Vi kan inte överlämna frågan helt och hållet till USA.
