# ID: svediakorp-gov453601
# author: Demetriou (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska unionens mål är enligt den europeiska konstitutionen att skapa full sysselsättning och social utveckling, bekämpa social utslagning och diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd.
Informationen i kommissionens rapport visar hur långt vi är från att uppfylla dessa mål.
Tjugo miljoner europeiska medborgare är arbetslösa, och 70 miljoner befinner sig på gränsen till fattigdom.
Våld mot kvinnor och ojämlikhet mellan män och kvinnor har inte försvunnit.
För övrigt firar vi kvinnodagen i dag.
Vad gör vi egentligen för att utradera våldet mot kvinnorna och inom familjen, när resultaten av den forskning som bedrivits inom ramen för Daphne I-programmet ännu inte tillämpas?
När det finns sådana sociala brister kan vi faktiskt inte tala om socialt skydd och rättvisa.
Tyvärr har Lissabonstrategin hittills visat sig vara otillräcklig för att på ett betydande sätt påverka bristerna inom den sociala sektorn i unionen.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna sätter mannen i centrum för sina åtgärder.
Rådet och kommissionen talar om utveckling och ökande genomsnittstal i de olika sociala sektorerna.
Men de lägsta nivåerna för varje medborgares civila och sociala rättigheter som de definieras i stadgan kan inte värderas genom genomsnitt utan genom individuella kriterier.
Hållbar utveckling och social rättvisa är meningsfulla inte bara när de övergripande indikatorerna på ekonomiskt och mänskligt välstånd ökar, utan när den sociala sammanhållningen också växer.
Unionens främsta mål borde därför inte bara vara att förbättra livet för majoriteten av medborgarna utan att göra varje minoritets dåliga liv till åtminstone ett gott liv.
Det är tid att fatta radikala beslut och agera.
Ansvaret vilar hos kommissionen och varje medlemsstat i Europeiska unionen.
Lissabonstrategins färdplan bör anpassas efter de nya omständigheterna.
Målet är ett värdigt liv för varje europeisk medborgare, för varje europeisk medborgare utan undantag.
