# ID: svediakorp-gov453600
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det här är inget lagstiftningsbetänkande och kan därför ses som oviktigt.
Jag håller dock med Jan Jerzy Kułakowski att det är ett viktigt betänkande av två anledningar.
Den första anledningen är själv ämnet: det faktum att tillväxten i hela EU har halverats under de senaste tre åren och att arbetslöshet nu drabbar 20 miljoner människor.
Detta utgör inte endast en ekonomisk katastrof utan också en enorm social katastrof.
Som så ofta när arbetslösheten stiger är det de sårbara som drabbas hårdast: unga människor som försöker komma in på arbetsmarknaden för första gången, unga mödrar som försöker återinträda på den, äldre människor som försöker hålla sig kvar på den.
Dessa är några av de grupper som drabbas mest, som så välformulerat poängterades av min kollega Brian Crowley och som betonades av hans väljare på åhörarläktaren.
Denna fråga kräver diskussion, men framför allt kräver den åtgärder.
Den andra anledningen till att denna fråga är så viktig är skillnader i synsätt på vilka åtgärder som krävs.
Några politiska partier vill driva igenom en stor förändring, medan andra är fast beslutna att blockera det.
Föredraganden anser att vi behöver mer, snarare än mindre, av misslyckad politik från det förgångna: att fler arbetstillfällen i den offentliga sektorn är ett svar, att harmoniserad arbetslagstiftning är ett annat, att fler målsättningar är ett annat, att mer lagstiftning kan producera fler jobb, att tjänstedirektivet borde försvinna när det borde hyllas, att EU: s sociala modell borde bevaras när den borde omdanas.
Det förstnämnda skulle vara ett recept på mer arbetslöshet och större social orättvisa.
Frågan är nu om, som i utskottet, socialdemokraterna och kommunisterna kommer att gå ihop vid omröstningen för att lämna den gamla, misslyckade dagordningen orörd.
På vår sida anser vi att detta inte bör röstas igenom utan väsentliga ändringar.
Vi kommer att rösta för att driva igenom Lissabonmålen, vilket innebär att rösta emot betänkandet som det ser ut nu.
