# ID: svediakorp-gov453575
# author: Špidla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,105
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,.
Tack för er diskussion; jag anser att den var mycket klarsynt.
Grundläggande faktum kvarstår, att Europeiska unionen anser att lika möjligheter för män och kvinnor, och jämställdhet mellan män och kvinnor, är några av de centrala politiska värderingar som den upprätthåller.
Vi har gjort betydande framsteg på detta område, men vi har inte råd att stanna nu.
Den rättsliga basen är tämligen solid.
Detta innebär inte att den inte kan utvecklas ytterligare, men huvudproblemet ligger faktiskt i otillräcklig tillämpning.
Detta är en fråga som vi måste inrikta oss på.
Det står ganska klart att i den ena ändan av skalan över skillnader mellan män och kvinnors löner finns det länder där denna skillnad ligger på 6 procent, medan det i andra ändan av skalan finns länder där skillnaden ligger på 27 procent.
Detta är helt oförsvarliga skillnader, och det är upp till oss att göra en motsvarande insats för att bekämpa denna situation.
Det står helt klart att våld mot kvinnor och handel med människor är särskilda frågor.
Gruppen kommissionsledamöter för mänskliga rättigheter anser att denna fråga är en av dess viktigaste uppgifter, och jag förväntar mig att vi kommer att kunna göra framsteg i detta avseende.
Det är en påtaglig fråga, en utmaning för oss, och vi har ingen tid att förlora.
Polisens brutala ingripande mot demonstranter i Istanbul i Turkiet har nämnts flera gånger under diskussionen.
Europeiska kommissionen reagerade omedelbart; kommissionen förkastade användningen av otillbörligt tvång, och jag noterade med en viss tillfredsställelse (även om vi ännu inte kan uttala något klander vid den här tidpunkten) att den turkiska sidan beslutade att inleda en undersökning av denna gärning.
Jag anser att detta ger en viktig bild av hur inflytelserik Europeiska unionen är, och att det är ett belysande exempel på ett fall där våra ansträngningar har stärkt kvinnors ställning i ett större sammanhang än inom EU: s gränser.
Ingen kan tvivla på det faktum att integrering av jämställdheten förblir en nyckelfråga, och den måste tillämpas genomgående.
Det är också uppenbart riktigt att fortsätta föra en politik för att utveckla principen om könsbudgetering som, även om den fortfarande befinner sig i sin linda, redan har lett till glädjande framsteg i vissa länder.
Mina damer och herrar!
Kvinnans betydelse för EU-projektets framgång i allmänhet, och för Lissabonstrategins framgång i synnerhet, är oumbärlig.
Jag har öppet talat om det faktum att ett samhälle som inte till fullo utnyttjar alla sina medlemmars potential är oförmöget att bibehålla sin position gentemot den globala konkurrensen, så låt oss återvända till mina öppningsfraser, det vill säga att jämställdhetsfrågan är ett viktigt ärende, och vi måste kämpa för denna jämställdhet även om vi inte skulle dra någon sekundär, kanske ekonomisk, nytta av det.
Inrättandet av en ny institution kommer att säkerställa insyn och kommer också att ge professionella svar på en hel rad frågor som har ställts, men som inte ännu har lösts på ett nöjaktigt sätt.
Den kommer också att bedöma och fastställa de tekniker och förfaranden som vi har valt, som ofta har lett till en viss framgång, men som ännu inte har bringats till en fullständig höjdpunkt.
Kvinnors situation på arbetsmarknaden har debatterats.
Det råder inget tvivel om att andelen aktivt delaktiga kvinnor på arbetsmarknaden har ökat under övervakningen av Lissabonstrategin.
Å andra sidan är det uppenbart att den totala andelen är otillräcklig för att vi skall nå Lissabonmålen.
Mina damer och herrar!
Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett begrepp.
Det är ett politiskt begrepp, ett värdebegrepp.
Det är ett begrepp som har uppmärksammats under årtionden.
Internationella kvinnodagen inleddes inte för tio år sedan; den inleddes inte i dag.
Den utgör en del av människors medvetna ansträngningar för att nå ett visst värde som vi anser vara djupt och självklart.
Dessa ansträngningar får inte upphöra; vi får aldrig nöja oss med de framsteg som vi gjort, för i och med att världen förändras kommer problemen att förändras, och vi kommer att stå inför nya utmaningar.
En av dem är samhällets demografiska åldrande, en annan är balansen mellan familjeliv och arbetsliv, ytterligare en annan, som flera andra här har nämnt, är en djupare förståelse från våra mäns sida inom ramen för vanliga sociala vanor.
Vi har en lång väg att gå.
Det har också pågått en debatt om en europadag mot kvinnovåld.
Jag understryker ännu en gång att våld mot någon människa är motbjudande, och det är EU-projektets och Europeiska unionens skyldighet att finna effektiva sätt att förebygga sådant våld.
Våld mot kvinnor är ett våld som verkligen existerar i en oerhörd omfattning i vårt samhälle, och vi kan inte förbli likgiltiga; vi måste använda alla medel som står till buds.
En fråga i debatten var huruvida det var mer effektivt att utropa 2006 till ett europeiskt år mot våld, med tanke på att 2004 var ett globalt år mot våld, eller att utropa det vid en tidpunkt som fortfarande är öppen för diskussion och som skulle kunna garantera att det fick större betydelse och var mer avgörande.
Detta är frågan.
Saken är inte våldet som sådant, eftersom, som jag har sagt, detta är en av de centrala dagordningar som har antagits av den nuvarande kommissionen och som den anser vara viktig, och som det är min förhoppning att vi kan uppfylla när vi strävar mot att göra framsteg.
Mina damer och herrar!
Jag skulle vilja återvända till den 8 mars ytterligare en gång.
Denna dag belyser årtionden av ansträngningar som, trots svårigheter, har lett till framsteg i åtminstone några delar av världen; jag är faktiskt övertygad om att det handlar om alla delar av världen, men på olika sätt.
Det är en symbol för de ansträngningar som vi nu gör, och som vi kommer att uppleva i framtiden, eftersom det är en symbol för ansträngningen att uppnå ett ideal, och ett ideal är alltid mycket svårt att nå.
Vi kan inte göra mer än vårt yttersta för att komma närmare detta ideal, och denna kommission har fem år på sig att vidta åtgärder, vilket måste vara kvantifierbart.
Mina damer och herrar!
Tack.
