# ID: svediakorp-gov453559
# author: Bauer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Historiskt sett har inte lång tid förflutit sedan det första landet lagstiftade om lika rösträtt för kvinnor, som enligt historieböckerna var Nya Zeeland 1893, och inom Europa Finland 1906.
Ur historisk synvinkel är det inte heller länge sedan universiteten öppnades för kvinnor för första gången.
Om man å andra sidan tittar objektivt på den föreslagna inledningen till resolutionstexten kan man bekräfta att medan drivor av papper har konsumerats, och flitiga organ har ägnat veckor och månader åt att formulera dussintals dokument, har det i praktiken knappt skett några framsteg alls.
Dagens föreslagna text skulle kunna vara ett rop av förtvivlan, för tiden har runnit iväg mycket fort, och tyvärr råder det en cynisk attityd att vi inte behöver ändra på världen eftersom den fungerar bra som den är för åtminstone hälften av samhället.
Principen om lika arbete för lika lön, som fastställdes i europeisk lagstiftning 1975, är ett bra exempel på hur en stadga kan gälla i 30 år utan att det förändrar något i praktiken.
Och i dag kan vi återigen konstatera att olikheterna mellan kvinnors och mäns löner inte har minskat.
I många länder finns det mycket riktigt tecken på att skillnaderna ökar.
Detta är vad juridiska experter kallar situationer som skiljer sig rättsligt och i praktiken.
Det förekommer emellertid också en mer oroande form av tolerans av denna situation, våld mot kvinnor.
Det stämmer att hedersmord inte sker så ofta i Europa, men de inträffar.
I länder i Östeuropa dör det en kvinna varje vecka som faller offer för våld i hemmet.
Vi kan inte alltid vara effektiva mot sådana handlingar och sedvänjor, som inte har någon plats inom ramen för mänsklig värdighet eller lagar.
De händelser som nyligen inträffat i Istanbul visar att institutionaliserat våld mot kvinnor är en del av livet i dag, precis på tröskeln till Europeiska unionen.
Det som framkommer i resolutionen är att vi måste lösa det som går att lösa och diskutera det som inte ännu går att lösa.
