# ID: svediakorp-gov453555
# author: Locatelli (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det är tio år sedan Förenta nationernas Pekingkonferens hölls, där kvinnors rättigheter fastställdes i handlingsplanen.
I Peking sades det att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Det finns verkligen ingen återvändo på den punkten, trots att världens mest konservativa länder nu har försökt att ändra på detta i flera år.
Detta var särskilt fallet med Förenta staterna förra veckan under förhandlingarna inom FN: s kvinnokommission.
Försöket kullkastades till stor del tack vare den europeiska delegationen och särskilt tack vare det intelligenta och avgörande arbete som utfördes av den luxemburgska ministern Marie-Josée Jacobs, som ledde vår delegation och som jag skulle vilja tacka så hjärtligt.
Det finns verkligen ingen återvändo från Pekingplanen, men det räcker inte med en avsiktsförklaring, och vi måste snabba på genomförandeprocessen av handlingsplanen.
En av de frågor som behandlades var politisk makt, som fortfarande domineras av män.
Världens parlamentariker utgörs fortfarande av endast 15 procent kvinnor, och endast 15 länder av ungefär 200 har uppnått den nivå som benämns som den ” kritiska massan på 30 procent ”.
När det kvinnliga deltagandet i institutionerna nått den kritiska massan kommer sannolikheten att vara större att kvinnors synpunkter och erfarenheter tas med i beräkningen, att frågor som är viktiga för kvinnor kommer att prioriteras och att det blir möjligt att vidta åtgärder.
Av de femton länder jag hänvisade till tidigare ligger åtta i Europa – med andra ord mindre än en tredjedel av de 25 stater som bildar Europeiska unionen.
Vi behöver beslutsamhet, engagemang och åtgärder om dessa åtta länder skall öka till 25, och det är detta vi begär från kommissionen och rådet.
Framför allt måste människor vara övertygade om att en ökning av kvinnor i den parlamentariska representationen gagnar både män och kvinnor.
Spanien, som har en regering med samma antal kvinnor och män, är exemplet som vi skall följa.
Spanien, med dess socialdemokratiske premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero, har bevisat att demokrati med jämställdhet kan uppnås.
