# ID: svediakorp-gov453544
# author: Jacobs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,470
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot!
Jag skulle vilja tacka de ledamöter som just har inlett denna diskussion om uppföljningen av handlingsplanen från Peking och utvärderingen av den efter tio år.
Som ni vet behandlas denna fråga för närvarande under den 49: e sessionen för FN: s kvinnokommission.
Ordförandeskapet har redan sänt ett budskap, ett kraftfullt budskap hoppas jag, som visar unionens engagemang för att säkerställa att deklarationen och handlingsplanen från Peking genomförs ordentligt och fullt ut.
Eftersom sessionen fortfarande pågår kan jag emellertid ännu inte rapportera om resultatet av den.
I dag anses jämställdhet vara en grundläggande princip i Europeiska unionen, och kvinnors och flickors rättigheter anses vara omistliga, väsentliga och oskiljaktiga delar av de allmänna mänskliga rättigheterna.
Utvärderingen av ” Beijing + 10 ” sker under en viktig tidsperiod, eftersom detta inte bara ger unionen möjlighet att förstärka programmet och åtagandena för att uppnå målen med handlingsplanen från Peking, utan också ger möjlighet att fastställa de områden där framsteg har skett och de områden där samlade åtgärder måste trappas upp.
Den rapport som nyligen publicerades som en del av ” Beijing + 10 ”, om de framsteg som gjorts inom Europeiska unionen och som utarbetats av det luxemburgska ordförandeskapet, anger tydligt de resultat som uppnåtts av Europeiska unionens institutioner, likväl som de framsteg som har skett i medlemsstaternas institutionella mekanismer.
Men i rapporten nämner också ordförandeskapet de utmaningar som återstår att ta itu med, och Lissy Gröner har precis anfört åtskilliga som avser de 12 kritiska områden som identifierades på den fjärde världskvinnokonferensen i Peking 1995.
Precis som olika ledamöter har sagt är det viktigt att göra en kraftansträngning för att fastställa varför det fortfarande ligger hinder i vägen vid försök att uppnå jämställdhet och för att ta reda på hur de kan övervinnas.
Låt mig också hänvisa till kommissionens årliga rapport om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen, som antogs den 14 februari.
Innan jag går in på de frågor som olika ledamöter har tagit upp skulle jag kortfattat vilja ange några av de positiva initiativ som tagits på unionsnivå för att främja jämställdhet mellan könen.
Vårt arbete för att främja jämställdhet har kännetecknats av tre viktiga milstolpar de senaste tio åren: för det första antagandet av Amsterdamfördraget, som skapade nya behörigheter vad gäller jämställdhetsprinciperna.
För det andra upprättandet av den europeiska sysselsättningsstrategin, som har gjort jämställdhet till en viktig prioritering.
Slutligen kommer integreringen av jämställdhetsfrågor på olika politikområden, särskilt den sociala integrationsprocessen och strukturfonderna, vilket har skett med hjälp av sådana mekanismer som årliga arbetsprogram eller nationella handelsplaner och som inbegriper målinriktade åtgärder för att främja jämställdhet.
Europeiska unionens ramlagstiftning om lika behandling har hela tiden utvidgats under årens gång.
Den senaste utvecklingen var antagandet av ett direktiv från rådet i december förra året, som för första gången innebar att principen för lika behandling utvidgades utöver området för sysselsättning och yrkesutbildning och nu tillämpas för varor och tjänster för allmänheten.
Trots den utveckling som har skett när det gäller att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män finns det dock en oförenlighet mellan jämställdhet i lagen och jämställdhet i verkligheten, och bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män är påtaglig i många sektorer, vilket rapporten från ordförandeskapet också visar.
Låt oss nu ta en titt på de kritiska områden som identifierats i handlingsplanen från Peking och som ni hänvisade till i er fråga.
Jag skulle vilja inleda med sysselsättning.
Den goda nyheten är att kvinnors sysselsättningsgrad har ökat i högre takt än männens under de senaste tio åren, men den dåliga nyheten är att skillnaden mellan de två fortfarande ligger på en mycket hög nivå, 17,2 procent, och att löneklyftan mellan män och kvinnor i stort sett är densamma.
Detta är inte endast oroväckande för kvinnor utan också för Europas ekonomi som helhet.
Om Europeiska unionen vill leva upp till Lissabonstrategins ambitiösa mål måste målet uppnås med en sysselsättningsgrad på 60 procent senast 2010.
I enlighet med den europeiska sysselsättningsstrategin har medlemsstaterna inrättat mekanismer som en del i deras nationella handlingsplaner för att uppnå detta mål.
Europeiska rådet i Barcelona fastställde ett mål för barnomsorgstjänster, vars syfte var att göra det lättare för kvinnor att lämna eller komma tillbaka till förvärvslivet.
Det är också en del av strategin att göra det möjligt att förena yrkesliv med familjeliv.
I många medlemsstater har avsevärda framsteg redan gjorts i detta avseende, fastän de traditionella uppdelningarna av barnomsorg och avlönat arbete mellan kvinnor och män kvarstår.
Detta är fallet trots att vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder i form av införande av politik som skall uppmuntra fäder att ta föräldraledigt.
Utkastet till årets gemensamma sysselsättningsrapport, som kommer att överlämnas till Europeiska rådets vårmöte, visar också tydligt att det krävs mer samlade åtgärder för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, och särskilt hantering av frågor som berör löneskillnader mellan kvinnor och män.
För att besvara denna oro åtog sig de ansvariga ministrarna för jämställdhetspolitik i de 25 medlemsstaterna, i en förklaring antagen den 4 februari 2005, att utarbeta strategier för att öka antalet kvinnor på arbetsmarknaden och i kvalificerade yrken, att garantera och skydda kvinnliga arbetares rättigheter och avskaffa strukturella, rättsliga och psykologiska hinder för jämställdhet i arbetet.
Syftet är också att främja en politik som gör det möjligt för kvinnor och män att skapa balans mellan sina yrkesliv och privatliv, inklusive deras familjeansvar.
De gemensamma indikatorer som identifierats av Europeiska unionen på området kommer att göra det möjligt att övervaka utvecklingen.
Det handlar om det sjätte kritiska området i handlingsplanen från Peking som benämns ” Kvinnor och ekonomi ”.
De strukturella indikatorerna som utvecklats som en del av den europeiska sysselsättningsstrategin kommer också att vara till stor nytta i den här processen.
Våld mot kvinnor: trots avsevärda framsteg inom detta område sedan Daphneprogrammet inleddes 1997 måste tyvärr ytterligare åtgärder snabbt vidtas för att förhindra våld mot kvinnor och barn, och för att bekämpa detta fenomen.
Vi hoppas att det nuvarande Daphneprogrammet, som gäller till slutet av 2008, fortsätter att vara ett viktigt programplaneringsinstrument för att bekämpa våldet.
De projekt som under åren har genomförts inom ramen för detta program har skapat många effektiva nätverk och lett till att bra metoder utvecklats.
En rad ordförandeskap har tagit itu med det här problemet, och det senaste initiativet var antagandet av de föreskrifter som utarbetades av det nederländska ordförandeskapet om sexuellt ofredande på arbetsplatser.
I den ovannämnda förklaringen kom Europeiska unionens ministrar för jämställdhetspolitik överens om att utforma förebyggande metoder som ett led i bekämpningen av könsrelaterat våld och människohandel, och att övervaka genomförandet av dem.
De beslutade också att intensifiera åtgärderna för att förebygga och bekämpa all form av handel med kvinnor och flickor genom en omfattande, tvärvetenskaplig och samordnad strategi mot handeln.
Denna strategi innefattar åtgärder för att ta itu med alla faktorer som gynnar handeln genom att stärka den nuvarande lagstiftningen i syfte att bättre skydda kvinnors och flickors rättigheter och att åtala och straffa gärningsmännen genom både rättsliga och civila åtgärder.
Vad gäller er begäran att utropa 2006 till ” Europaåret mot våld riktat mot kvinnor ” kan jag inte sticka under stol med att ett sådant initiativ skulle kunna hjälpa till att höja den allmänna medvetenheten om denna fråga.
Enligt mina upplysningar avser emellertid kommissionen att utropa 2006 till ” Europaåret för fri rörlighet för arbetstagare ”.
Som en del av kampanjen för att främja mångfald och icke-diskriminering har kommissionen också tillkännagivit att 2007 kommer att bli ” Europaåret för jämställdhet ”, och det ser ut som om 2010 kommer att utropas till ” Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utslagning ”.
Ni är säkert intresserade av att få veta att Europarådets parlamentariska församling har rekommenderat ministerkommittén att 2006 skall utropas till ” Europaåret mot våld i hemmet ”, som en del i en Europaomfattande kampanj som drivs tillsammans med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet samt med nationella organisationer och icke-statliga organisationer.
Kvinnor och fattigdom: i ministerförklaringen av den 4 februari kom medlemsstaterna också överens om att förstärka åtagandena för bekämpning av social utslagning och att avlägsna hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden utifrån grundtanken att ett bra arbete är ett av de bästa sätten att slippa fattigdom.
Även om det ännu inte på unionsnivå finns någon könsrelaterad statistik för feminiseringen av fattigdom, presenteras vissa strukturella indikatorer varje år på Europeiska rådets vårmöte.
Statistiken delas upp per kön och ses som en del av integrationsprocessen och den sociala sammanhållningsprocessen.
Mycket återstår emellertid att göra, och i de flesta av medlemsstaternas nationella handlingsplaner nämns knappt frågan om jämställdhet utanför arbetsvärlden.
Frågan om statistik uppdelad per kön skulle kunna tas upp i framtiden.
Kvinnor och miljö: när det gäller de åtgärder som Europeiska unionen för närvarande vidtar för att beakta könsperspektivet i sin politik för utvecklingssamarbete skulle jag vilja påminna er om att Europaparlamentet och rådet i april förra året antog en förordning om främjandet av jämställdhet i gemenskapens politik, strategier och ingripanden i utvecklingssamarbete.
En finansieringsram på 9 miljoner euro har godkänts för perioden 2004 – 2006 i syfte att tillämpa denna förordning.
Detta är en uppföljning av förordningen från 1998, i vilken det erkändes att man i samband med åtgärder för att stödja framsteg knappast har tagit ordentlig hänsyn till skillnaderna när det gäller situationer, roller, möjligheter och prioriteringar för män och kvinnor.
Det erkändes också att en justering av ojämlikheterna mellan män och kvinnor och en förstärkning av kvinnans roll krävs för att uppnå social rättvisa och garantera att vårt utvecklingsarbete är effektivt.
Låt mig också understryka att förordningen antogs mot bakgrund av millennieutvecklingsmålen, som utarbetats av Förenta nationerna, Förenta nationernas konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, liksom handlingsplanen från Peking och det dokument som var resultatet av generalförsamlingens särskilda session med titeln ” Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred på 2000-talet ”.
Under den 49: e sessionen med FN: s kvinnokommission uttalade sig ordförandeskapet, på Europeiska unionens vägnar, om att jämställdhet och kvinnors självbestämmande är väsentligt för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.
Flickor: Jag har redan tagit upp frågan om handel med människor, men jag skulle vilja tillägga att Europeiska unionens jämställdhetsministrar i en nyligen upprättad förklaring har nått en överenskommelse om att integrera könsperspektivet i nationell politik, nationella förordningar och metoder som avser invandring och asyl för att på lämpligt sätt främja och skydda alla kvinnors och flickors rättigheter.
Detta innefattar också att överväga åtgärder för att erkänna könsrelaterad förföljelse och våld inom ramen för bedömningsgrunder för att bevilja flyktingstatus och asyl.
Jag skulle också vilja påpeka att rådet i april 2004 antog ett direktiv som syftar till att bevilja uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som är offer för människohandel.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter: ordförandeskapet bekräftade inför FN: s kvinnokommission, på medlemsstaternas vägnar, sin åsikt att full respekt för alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är nödvändig för att ge kvinnor och flickor inflytande och för att upprätthålla en äkta demokrati.
Denna åsikt bör fortsätta att vara rådande när rådet förhandlar om det kommande kommissionsförslaget om att upprätta en byrå för grundläggande rättigheter.
Jag bör också tillägga att i Europeiska unionens uttalande i New York nämndes också behovet av att undanröja skadliga sedvänjor och traditionella metoder, däribland kvinnlig könsstympning, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt hedersrelaterade brott, som hindrar kvinnor och flickor från att fullständigt åtnjuta sina mänskliga och grundläggande rättigheter.
Kvinnor och väpnade konflikter: rådet har noterat Europaparlamentets resolution som rekommenderar att i försoningsarbete samt i fredsbevarande och konfliktförebyggande verksamhet skall andelen kvinnor som deltar utgöra minst 40 procent.
Diskussioner har hållits i Europeiska unionen om vikten av att kvinnor deltar i fredsbevarande styrkor, och om behovet av att utbilda alla dem som är inblandade i de specifika problem som civila kvinnor i konfliktområden ställs inför.
Men eftersom det inte finns några godkända indikatorer och relevant statistik när det gäller kvinnor i väpnade konflikter kan jag tyvärr inte säga om kvoten på 40 procent har respekteras eller inte.
I EU-ministrarnas förklaring av den 4 februari kom de överens om att genomföra och uppmuntra initiativ, politik och program som följer Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.
Denna resolution innefattar ingen kvotering som sådan, men den innehåller en rekommendation om ett större kvinnligt deltagande.
De beslutade också att agera i enlighet med Europarådets förklaring, åtgärdsprogram och resolution om demokratisering, förebyggande av konflikter och fredsskapande.
Under FN: s kvinnokommissions första arbetsvecka redogjorde Europeiska unionen för sitt åtagande att främja kvinnans roll i förebyggande av konflikter och konfliktlösning, fredsskapande och demokratiska processer efter konflikter, liksom även efter naturkatastrofer och under återuppbyggnad.
Europeiska unionen betonade också vikten av att kvinnors behov efter katastrofhjälp och återuppbyggnadssituationer kommer till uttryck på rätt sätt i programmen.
Det är också viktigt att garantera kvinnors rätt till jämställd tillgång till information om katastrofbekämpning genom formell och icke-formell utbildning, vilket även omfattar system för tidig varning som innehåller ett jämställdhetsperspektiv.
Jag skulle nu vilja avsluta med att tacka er för att på denna internationella kvinnodag låta mig ge uttryck för Europeiska unionens beslutsamhet att uppnå jämställdhet och dess engagemang i att uppnå de mål som fastställts i handlingsplanen från Peking och uppföljningsdokumenten från FN: s generalförsamlings 55: e session 2000, som är lika relevanta i dag.
Jag är övertygad om att Europaparlamentet och kommissionen kommer att arbeta mot samma mål och att vi, genom att i så hög grad som möjligt involvera civilsamhället och icke-statliga organisationer, kommer att kunna vidta andra åtgärder för att främja jämställdhet.
Slutligen kan jag inte avsluta utan att berätta för er hur mycket det gläder mig att kommissionen i dag skall lägga fram sitt förslag om ett europeiskt institut för jämställdhet, som den uppmanades att göra av Europeiska rådet i juni 2004.
Ett sådant institut kommer att tillhandahålla medel och den fasta struktur som krävs för att på EU-nivå kunna hantera sådana frågor som löneskillnader mellan män och kvinnor, ett ökat deltagande för kvinnor på arbetsmarknaden, deras deltagande i beslutsfattande och balansen mellan arbete och familjeliv.
