# ID: svediakorp-gov453543
# author: Gröner (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 800
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Eftersom det är den internationella kvinnodagen i dag är det ett bra tillfälle att uppmärksamma att kvinnor runtom i världen inte är tillräckligt delaktiga i beslutsfattande processer.
Det gläder mig att även kommissionen deltar i vår diskussion, eftersom de frågor som har tagits upp fokuserar på hur uppföljningen av handlingsplanen från Peking för tio år sedan har utvecklats till vår viktigaste grund för åtgärder i samband med kvinnors rättigheter i världen.
Samtidigt som jag talar pågår FN: s session i New York om resultatuppföljning av handlingsplanen, och Europeiska unionen har en mycket viktig roll att spela i detta sammanhang.
Som föredragande i Peking följde jag naturligtvis noggrant hur Europeiska unionen handlade och de åtgärder unionen vidtog.
Fem år senare gjorde jag det igen vid ” Beijing + 5 ” i New York, och med en delegation från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män gör jag nu samma sak med ” Beijing + 10 ”.
Vi anser det vara ett viktigt steg att använda sig av goda och skickliga förhandlingar som ett medel att försvara kvinnornas rättigheter där, och det steget vill jag gratulera det luxemburgska ordförandeskapet för.
Förenta staterna har utövat stora påtryckningar för att handlingsplanen skall omförhandlas för att få i gång en ny kontrovers och vinna nytt inflytande.
Det gäller särskilt frågor som berör de tolv kritiska områdena, där det främsta av dem handlar om reproduktiva och sexuella rättigheter och som med andra ord betyder abort.
Det var bland annat det luxemburgska ordförandeskapets förhandlingsskicklighet som gjorde det möjligt att förhindra detta, men jag finner det beklagligt att kommissionen inte spelade en mer framträdande roll i New York, då den endast representerades av en enda kommissionsledamot, eller möjligtvis vid ett tillfälle av José Manuel Barroso.
De frågor vi i dag ställer till kommissionen och rådet om de tolv områdena måste användas för att tjäna som en utvärdering av framstegen och naturligtvis också belysa bristerna på dessa områden som fortfarande måste ändras till det positiva.
Här i EU har vi fått en rapport från varje medlemsstat, och det luxemburgska ordförandeskapet har hållit en konferens för att undersöka dem och göra en bedömning.
Framsteg har verkligen gjorts.
Vad gäller politisk delaktighet har vi lyckats öka medvetandet.
I vissa länder har genombrott skett.
I ert land Spanien, herr talman, håller regeringen på att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor.
I Europaparlamentets senaste val upplevde vi inte den invasion vi fruktade och förväntade oss efter det att de nya medlemsstaterna skickat observatörer som bara utgjordes av 14 procent kvinnor.
Så här har saker och ting verkligen satts i rörelse.
Europeiska länder har presterat mycket bra i Interparlamentariska unionens bedömning av deltagande i regeringar, fastän kvinnors deltagande uppgår till endast 10 procent i Frankrike och Italien.
Av den anledningen efterlyser kvinnor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män kvoter, som är nödvändiga om kvinnor skall vara delaktiga i politiska beslutsprocesser.
I det avseendet har vår gemenskapspolitik mot diskriminering fått en skjuts framåt, även om genomförandet i medlemsstaterna fortfarande lämnar mycket övrigt att önska.
Våra olika åtgärder mot våld, så som programmen Daphne och Stop, har understrukit behovet av att få våldet att minska.
Vi har gjort omfattande överväganden om kvinnohandel och har därmed markerat att vi inte godtar en situation där upp emot 500 000 kvinnor smugglas in i Europeiska unionen för att utnyttjas sexuellt.
Vi anser det vara fullständigt oacceptabelt att praktiskt taget var femte kvinna i Europa åtminstone en gång i sitt liv kommer att utsättas för någon form av våld.
Vi vill se ett nytt jämställdhetsinstitut som bär upp vårt arbete och förser oss med statistiska uppgifter som hjälper till att bekämpa olika typer av diskriminering på mer praktiska och konkreta sätt.
Vid sidan av integration av kvinnor på arbetsmarknaden, uppmuntran till kvinnor på beprövade sätt och en rampolitik för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, vill vi se ett jämställdhetsprogram.
Något vi verkligen vill se och som varken kommissionen eller rådet har agerat för är att utropa 2006 till ” Europaåret mot våld riktat mot kvinnor ”.
Än så länge har ingenting hänt.
Vi har inte ens fått praktiska förslag på hur jämställdhetsinstitutet skall utformas, och därför är det inom detta område som det återstår mycket arbete för kommissionen och rådet när det gäller genomförandet.
Det räcker inte endast med god vilja.
Vad vi behöver är handling.
Symbolik är okej under en dag – internationella kvinnodagen.
Men nu har vi 365 sådana dagar då mycket arbete måste uträttas.
