# ID: svediakorp-gov453542
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 990
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag förklarar Europaparlamentets session 2005-2006 öppnad.
Sammanträdet är öppnat.
Jag skulle vilja välkomna den bulgariske utrikesministern Solomon Passy, som i dag besöker parlamentet och som har tagit plats på åhörarläktaren.
Herr minister, mina damer och herrar!
Detta besök representerar ett viktigt steg i anslutningsprocessen och stärker förbindelserna mellan Bulgarien och Europaparlamentet.
Vi känner alla till att vi den 13 april skall avge vårt yttrande här i Strasbourg om Bulgariens anslutning.
Om parlamentet avger ett positivt yttrande, och om anslutningsfördraget undertecknas den 25 april i Luxemburg som planerat, kommer vi att få nöjet att först välkomna de bulgariska observatörerna och därefter ledamöterna som kommer att sitta i denna kammare.
Herr minister!
Jag önskar er en trevlig vistelse i Europaparlamentet.
Mina damer och herrar!
I dag firar vi den internationella kvinnodagen.
Vi har firat den i över 90 år, men trots detta firande diskrimineras varje dag miljontals kvinnor i världen på grund av kön och olika former av kränkningar.
Detta sker både under fredstid och krigstid.
De är fortfarande offer för fysiskt, psykologiskt, sexuellt och ekonomiskt våld, våld som i bland uppstår i deras närmaste familjeomgivning.
För bara ett par dagar sedan fick vi se hemska bilder på turkisk kravallpolis som slog ned en kvinnodemonstration inför dagens kvinnodag.
Jag hade tillfälle att fördöma detta agerande under plenarsammanträdet i går.
Jag har bett den turkiska regeringen att straffa de gärningsmän som ligger bakom detta obeskrivliga handlande, och jag skulle vilja påpeka att de uppenbarligen inte sänder något särskilt positivt budskap när det gäller Turkiets möjliga anslutning.
Mina damer och herrar!
För närvarande och fram till den 11 mars håller Förenta nationerna en världskonferens om jämställdhet för att följa upp de framsteg som gjorts sedan Pekingkonferensen 1995, vilket nu är tio år sedan.
Som ni vet deltar en delegation från vårt parlament mycket aktivt i denna konferens, vilket också var fallet 1995.
Det är ingen tvekan om att det har skett framsteg sedan dess.
Kofi Annan erkände detta i sitt öppningstal till konferensen Beijing + 10, men stora problem kvarstår fortfarande.
Det rör sig om enorma utmaningar som inte får beaktas utan att man föreslår lösningar, likväl som vi inte bara kan se dagen som en symbolisk dag som endast tjänar till att stilla vårt samvetskval.
Under eftermiddagen kommer vi att diskutera ” Kulturellt våld och våld i hemmet ” som involverar specialiserade medier och personer.
Jag skulle vilja inbjuda er alla till detta seminarium / denna debatt.
När jag säger alla menar jag alla, män och kvinnor, eftersom vi män ofta lyser med vår frånvaro under evenemang som behandlar kvinnors problem.
Vi måste bli medvetna om att jämställdhetsproblemet inte bara är ett problem för kvinnor.
Det är ett problem både för kvinnor och för hela samhället, och vi män måste engagera oss mer i uppgiften att lösa det.
I dagens Europa hävdar en av fem kvinnor att de utsatts för kränkning, en femtedel.
Tyvärr ökar denna andel i många länder.
I den rika, demokratiska, utvecklade och sammanhängande Europeiska unionen ser vi mer och mer en feminisering av fattigdom.
Det finns oroväckande tecken på feminisering av fattigdom.
Dagens kvinnor får i genomsnitt 16 procent mindre betalt än sina manliga kolleger för samma arbete.
Denna punkt måste också tas upp inom Lissabonstrategin, som inte heller i detta hänseende uppvisar speciellt positiva siffror.
Av denna anledning har vi under denna mandatperiod i varje parlamentsutskott infört en ledamot med ansvar för att bevaka jämställdhetsfrågor.
Detta får inte hanteras på ett isolerat sätt, i ett slags begreppsmässigt getto, utan måste genomgående påverka alla frågor.
Denna mandatperiod kommer också att präglas av ratificeringen av konstitutionen, som mycket riktigt införlivar jämställdhet bland unionens mål och värden.
Men vi måste gå bortom text och ord och bli medvetna om att jämställdhet inte kommer att förverkligas förrän männens tänkesätt förändras drastiskt och vi får bukt med ett antropologiskt arv som i bland är djupt rotat i vårt beteende och medvetande, förrän arbetsgivare börjar erbjuda lika löner, förrän särskilda fördelar erbjuds med syfte att hjälpa kvinnor att utföra sina yrkesrelaterade aktiviteter och förhindra eller kompensera de nackdelar de möter i sin yrkeskarriär till följd av att de uppfyller den roll som endast de kan spela: mänsklig reproduktion.
Vi kommer inte att lösa Europas demografiska problem om vi inte löser problemen när det gäller jämställdhet för kvinnor.
När den dag kommer då alla medlemsstater tillämpar den förklaring som avser artikel III-116 i konstitutionen och genomför nödvändiga åtgärder för att straffa kriminellt beteende, eftersom vi talar om kriminellt våld mot kvinnor, då har vi gjort ett stort framsteg.
Jag skulle vilja se en fullständig jämställdhet här i parlamentet.
Jag vill dock inte att detta skall ske på grund av att det finns en regel som tvingar fram detta, utan på grund av att den jämna kompetensfördelningen mellan män och kvinnor avspeglas i vår sociala och politiska verksamhet.
Vi borde heller inte tro att den bästa måttstocken för att mäta jämställdhet är procentandelen kvinnliga ledamöter i de olika ländernas parlament.
Ojämlikhet manifesterar sig på det grymmaste och svåraste sättet i de lägsta samhällsskikten, där kombinationen av gräsliga arbetsförhållanden och familjebördor gör livet som svårast för kvinnor.
Därför vill jag återigen inbjuda er att delta i dagens evenemang som hålls i Europaparlamentet, som deltar i dagens firande med stor entusiasm.
Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om de muntliga frågorna till rådet (B6-0015 / 2005) och till kommissionen (B6-0016 / 2005) om uppföljningen av den fjärde världskvinnokonferensen om handlingsplanen från Peking (Beijing + 10).
