# ID: svediakorp-gov453534
# author: Andersson (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att beklaga att föredraganden Proinsias De Rossa inte kan närvara.
Han är den ledamot som har arbetat med ärendet och som kan det allra bäst, men han ligger tyvärr sjuk hemma på Irland och kan inte delta i denna debatt.
Jag ersätter därför honom, vilket inte är svårt, eftersom både min partigrupp och jag har samma uppfattning som De Rossa när det gäller ställningstagandet vid parlamentets andra behandling.
Vi tycker att vi skall säga ja!
Låt mig börja med att säga något om betydelsen av förordning 1408 / 71.
Det är grundläggande för den fria rörligheten i EU att underlätta för medborgarna att kunna flytta mellan olika medlemsländer och samtidigt kunna uppbära olika sociala förmåner.
Sedan denna förordning trädde i kraft på 70-talet har den setts över grundligt.
Dessutom har förbättringar gjorts under resans gång.
Även nu har förbättringar gjorts, vilket också är anledningen till föredragandens ställningstagande.
När vi behandlade ärendet i utskottet var en stor majoritet för att vi skulle säga ja till rådets gemensamma ståndpunkt.
Omröstningsresultatet var 30 ja-röster mot en nej-röst.
Om jag inte missminner mig, var denna nej-röst från någon som rent allmänt tycker illa om den fria rörligheten och samarbetet inom EU.
Det fanns alltså en stor samstämmighet vid behandlingen i utskottet och vid godkännandet av föredragandens ställningstagande.
Sedan dess har en förändring skett i förhållande till det ursprungliga ställningstagandet, nämligen i fråga om punkt 2 som handlar om att vi redan vid utskottsbehandlingen visste att det fanns en oenighet mellan kommissionen och rådet när det gäller några specifika förmåner.
Sedan behandlingen i utskottet har vi fått reda på att den formulering som vi använde då skapar rättsosäkerhet.
Vi har därför fått rådet från parlamentets rättstjänst att ändra punkt 2.
Proinsias De Rossa har med stöd av sin partigrupp och med stöd från gruppen De gröna och GUE / NGL-gruppen således lagt fram ett ändringsförslag som eliminerar denna rättsosäkerhet.
I övrigt är föredragandens ställningstagande detsamma.
Det finns dessutom ett ändringsförslag som syftar till att vi skall avvisa den gemensamma ståndpunkten.
Jag vill dock argumentera för att vi skall följa föredragandens rekommendation.
För det första bör vi inte ytterligare försena denna process.
Vi vet om att det parallellt har skett en översyn av själva förordningen.
Nu skall dessutom tillämpningsförordningen ses över.
Det skulle inte gagna denna process om parlamentet sade nej till den gemensamma ståndpunkten.
För det andra, om vi ser till helheten och vad vi sade vid första behandlingen, så har rådet faktiskt tagit stor hänsyn till de synpunkter som parlamentet lade fram, t.o.m. stor hänsyn.
De två synpunkter som jag nu tar upp, dvs. dels att vi inte skall försena processen, dels att vi i stor utsträckning har blivit tillgodosedda, gör att vi bör säga ja till den gemensamma ståndpunkten, men med det ändringsförslag som har lagts fram för att undvika rättsosäkerhet.
När det gäller de förmåner som kommissionen och rådet har olika uppfattning om, bör detta avgöras av rättsliga instanser, om kommissionen vill att så sker.
Då skall vi inte föregripa det beslut som kan fattas av rättsliga instanser.
Jag kan inte se att det ligger i någons intresse att försena denna process eller att avvisa den gemensamma ståndpunkten.
Det ligger inte i kommissionens intresse, inte i rådets intresse eller i parlamentets intresse, och det ligger definitivt inte i medborgarnas intresse.
