# ID: svediakorp-gov453523
# author: Schmitt, Ingo (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Tack för era uttalanden, som faktiskt har visat ännu tydligare att kammaren i stort godkänner kommissionens förslag och att rådet i den slutliga analysen stöder förslaget i sin nuvarande utformning.
Vi måste därför så snabbt som möjligt färdigställa ett gemensamt direktiv som sedan kan träda i kraft.
Situationen inom EU kännetecknas fortfarande av att luftrummet tillhör dem som är mest överbelastade på global nivå.
Den stora mängden trafik finns inte i ett flexibelt utan i ett uppdelat europeiskt luftrum.
Dessutom är medlemsstaternas flygkontrollsystem många gånger inte kompatibla.
Enskilda länder håller ofta fast vid sina egna regler, bestämmelser, rutiner och kompetenskrav.
Det var anledningen till att kommissionen och parlamentet för två år sedan lade fram fyra åtgärdspaket under parollen ” ett gemensamt europeiskt luftrum ”, med syfte att slutgiltigt förhindra uppdelningen av Europas luftrum.
Då reagerade jag ganska avvaktande eftersom det dessvärre var omöjligt för rådet att helt genomföra alla delarna i det åtgärdspaket som parlamentet hade föreslagit och efterfrågat.
Nu kan vi däremot vara säkra på att medlemsstaterna av allt att döma är beredda att anpassa sig till varandra, åtminstone när det gäller gränsöverskridande luftrumsblock, så att det inom en överskådlig framtid blir möjligt att skapa ett gemensamt europeiskt luftrum.
Som ni sade förde vi då också upp andra saker på dagordningen som vi ville genomföra med hjälp av de fyra förordningarna, eftersom det vid diskussioner hade framkommit att det fanns många diskrepanser inom flygledningen, bland annat när det gällde utrustningen, tekniken och till och med flygledarnas arbetsuppgifter.
Det är mycket förvånansvärt med tanke på att många villkor och krav har anpassats till de internationella bestämmelser som har utfärdats av den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) och Eurocontrol.
Trots det har nästan alla medlemsstater en mängd olika bestämmelser, vilket leder till att enskilda flygledares certifikat inte är kompatibla.
Därför anser jag att det finns ett akut behov av denna harmonisering och att vi genom den kommer att uppnå tre syften.
Ökad säkerhet är alltid viktigt att arbeta för och det kommer vi att uppnå genom att harmonisera utbildning och fortbildning, givetvis med högt satta krav.
Som ni själv sade är frågan om språkkunskaper mycket viktig, men de är i dag inte ett krav inom alla områden.
Ni framhöll också en annan sak, nämligen frågan om vem som skall leverera utbildningen och hur prov och certifiering skall genomföras.
I framtiden kommer ett oberoende organ att granska flygledarnas kompetens med utgångspunkt från utbildningens kvalitet och hur väl den skapar förutsättningar för flygledarna att sedan utföra sitt arbete.
En tredje fråga, som enligt mig inte alls är av underordnad betydelse, är att flygledare som regel fortfarande inte får utöva sitt yrke om de har utbildats i en annan medlemsstat.
Jag anser att alla dessa tre punkter är viktiga och att vi därför bör genomföra dem så fort som möjligt.
Enligt vad jag kan bedöma råder det enighet om detta.
Det intrycket fick jag i alla fall av det sakkunniga fackutskott som antog mitt betänkande med stor majoritet.
Samtal med olika ledamöter visar också att man delar rådets uppfattning, utom som vanligt när det gäller en del mindre frågor, men jag är övertygad om att vi inom kort kan enas om en gemensam förordning.
Jag vill tacka alla de parlamentsledamöter som har bidragit med värdefulla förslag, idéer eller kritik om en eller annan del av betänkandet och därmed gjort det möjligt för oss att nå ett resultat som vi i denna kammare kan utgå från för att fatta ett positivt beslut.
