# ID: svediakorp-gov453515
# author: Van Nistelrooij (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 288
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! för ungefär tre månader sedan, den 10 och 11 december, deltog jag på parlamentets vägnar i en trepartskonferens med Nordiska rådet, Baltiska rådet och Beneluxparlamentet, som var ägnad främjandet av förnybar energi samt kärnkraftens framtid.
Ett enastående dokument med namnet ” Sustainable and Secure Energy Supplies ” lades fram, som utskottet för industrifrågor, forskning och energi också kommer att diskutera i slutet av månaden.
De parlamentariska delegationerna vid konferensen fastslog ännu en gång att vi misslyckats med att slutföra de uppgifter som fastställdes i Göteborg och Lissabon.
Vi är oförmögna att öka andelen förnybar energi från 6 till 12 procent.
Eftersom fossila energikällor är ändliga måste vi arbeta för att intensifiera forskningsprogrammen.
Det är vad vi också kommer att göra i denna kammare nästa onsdag när vi diskuterar Locatellibetänkandet.
Kombinationen av privata och offentliga medel är den perfekta lösningen för Lissabonagendan.
Behovet av nya investeringsvarianter och nya former – partnerskap mellan offentliga och privata aktörer, om ni så vill – är också angeläget.
Inom ramen för parlamentets prioriteringar och på frivillig basis – utom för ” smygskatter ” på energi, som är oacceptabla – men inom dessa grundförutsättningar, kan kommissionsledamoten Andris Piebalgs säkerligen utan problem inleda en dialog.
Europeiska investeringar i exempelvis väteteknik, som föreslagits av högnivågruppen, är nödvändiga.
Vi inser att oljebolagen har ganska stor frihet för närvarande.
De är viktiga partner och de gör redan en hel del, men det är omöjligt att få dem att frivilligt överskrida den här linjen.
Jag vill att kommissionsledamoten anger hur han i praktiken skall tackla de diskussioner han hänvisade till.
