# ID: svediakorp-gov453507
# author: Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 979
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag delar tankegången bakom dessa frågor.
Hur skall vi kunna möta de utmaningar som våra skyldigheter enligt Kyoto innebär?
Hur skall vi lösa problemet med höga olje- och gaspriser?
Hur skall vi hantera Europas ökande beroende av importerade kolväten.
Dessa är, som jag redan har talat om parlamentet, centrala frågor för den nya kommissionen.
Hela poängen med en sammanhängande energipolitik är att utveckla ett paket av ömsesidigt förstärkande åtgärder som tillsammans gör så att vi kan nå de tre huvudmålen: konkurrenskraft, hållbar utveckling och försörjningstrygghet.
Låt mig först ta upp frågan om vårt beroende av oljeimport.
De senaste oljeprisökningarna är en kraftfull påminnelse om att oljemarknaden fortsätter att vara rörlig.
Det är tydligt att den nuvarande och framtida konkurrensen om kolvätetillgångarna påverkar och kommer att fortsätta att påverka den globala försörjningstryggheten och ekonomisk tillväxt.
Det finns ännu större anledning att oroa sig om man tittar på energiprognoser.
Om inget görs kan energiimporten komma att stå för 70 procent av vårt totala behov år 2030.
Vi bör naturligtvis fortsätta vår diversifieringspolitik och vår dialog med producentländerna.
EU har emellertid begränsat med manöverutrymme för att påverka energiförsörjningen på grund av den höga beroendegraden.
Därutöver är våra egna energikällor antingen små eller mindre konkurrenskraftiga i vissa fall.
Därför är det huvudsakligen i samband med efterfrågan som EU kan och bör ingripa.
Det är därför jag anser att unionen bör koncentrera sig på att styra och påverka efterfrågan.
Mot bakgrund av detta har Europeiska kommissionen redan åtagit sig att vidta åtgärder för att diversifiera de olika energikällorna, främja energieffektivitet och stödja förnybara energikällor.
Alla dessa åtgärder syftar till en minskning av kolväteförbrukningen i samhället och av kolvätenas andel av energiförsörjningen.
Som jag redan kungjort kommer jag att fortsätta med och stärka EU: s åtgärder på dessa områden.
Jag kommer särskilt att anstränga mig när det gäller energieffektivitet.
Kraftfullare åtgärder när det gäller energieffektivitet kommer inte bara att gynna vår försörjningstrygghet utan också andra centrala mål, även de som hänger samman med Lissabonagendan.
Den här våren kommer jag att lägga fram en grönbok om energieffektivitet för att redovisa mina tankegångar.
Även om jag förstår ledamöternas avsikt med att korsvis subventionera förnybara energikällor är jag rädd att det blir svårt att avgöra vad ” överraskningsvinster ” är eller vad ” alltför hög grad av inblandning i företagens politik ” är.
Det blir också svårt att berätta för företagen hur de skall använda sina vinster.
Samtidigt följer jag ledamöternas råd.
Jag måste också påpeka att stora oljebolag såsom BP, Shell, Repsol och Total redan har påbörjat en betydande verksamhet inom forskning, utveckling och nyttjandemöjligheter för förnybara energikällor samt uppsamling och lagring av koldioxid.
I mina diskussioner med dem betonar jag alltid betydelsen av att de spelar en allt mer aktiv roll på området.
I mina fortsatta kontakter med de oljebolag som är aktiva inom EU kommer jag därför att i hög grad uppmuntra deras engagemang för forskning om och utveckling av förnybara energikällor och uppsamling och lagring av koldioxid.
Med detta sagt måste jag understryka att EU under de senaste åren har skapat en ram för främjandet av förnybara energikällor som är unik i världen med direktiv om främjande av grön el och biobränslen.
Som en sidoeffekt av dessa direktiv har stödsystem utvecklats i flera medlemsstater och EU har behållit sin ledande roll inom miljöteknik.
Därutöver har kommissionen aktivt stött forskning om och uppvisning samt bruk av alternativa energiformer.
Detta förväntas fortsätta under de kommande åren.
I samband med det måste jag särskilt nämna medfinansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamhet, särskilt det ekonomiska stödet till forskning och de tekniska utvecklingsfaserna samt till förevisningen av storskaliga installationer och dessa nya teknikers intåg på marknaden.
Ett sådant ekonomiskt stöd är för närvarande tillgängligt inom det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.
I sammanhanget kommer kommissionens förslag till det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, som man planerar att anta i april 2005, att inleda den interinstitutionella debatten om EU: s huvudprioriteringar för forskning och teknisk utveckling inför de kommande åren.
Nu skulle jag vilja ta upp frågan om miljömål och konkurrenskraft.
De europeiska åtagandena, inte minst de som rör klimatförändringar, har översatts till ett antal operativa mål inom energipolitiken som samtidigt främjar vår industris konkurrenskraft.
Miljömålen är således fullständigt integrerade i de energipolitiska målen och instrumenten.
Ett bra exempel är direktiv 2001 / 77 / EG om grön el som har lett till extra ansträngningar när det gäller tillverkning och installation av vindkraftverk.
Ett avsevärt antal arbetstillfällen har skapats i denna nya och snabbt växande industri inom vilken några europeiska länder nu är världsledande.
Ett annat exempel är direktivet om biobränslen.
Produktionen av dessa bränslen bidrar inte bara till att vi kan uppnå våra Kyotomål utan den ger också en positiv effekt på landsbygdsutvecklingen och därför också på vår ekonomi i dess helhet.
Emellertid tror jag att den viktigaste direkta effekten på vår ekonomi kommer att komma från kraftfulla politiska åtgärder för att öka energieffektiviteten i hela vårt samhälle.
Man har gjort uppskattningen att vi kan spara in 20 procent av vår totala energiförbrukning på ett kostnadseffektivt sätt.
Energieffektivitet skulle inte bara spara pengar, det skulle också skapa arbetstillfällen i Europa och gynna miljön.
Därför har kommissionen gjort miljöteknik till en av prioriteringarna på Lissabonagendan.
Det är min övertygelse att miljömål, försörjningstrygghet och konkurrenskraft passar mycket bra ihop.
Kommissionen har tidigare visat man är redo att vidta åtgärder på detta område.
Jag har förvisso avsikten att göra en verklig ansträngning för att stärka dessa politikområden.
