# ID: svediakorp-gov453499
# author: Caspary (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Avreglering är i princip av godo.
I fråga om gas kommer den dock knappast att ha någon effekt.
Varför det?
Det finns två huvudorsaker till detta.
Låt oss inledningsvis beakta producenterna, som för vår del för närvarande enbart består av Ryssland, Norge och Algeriet, ett oligopol som bestämmer vad som sker på gasmarknaden, och som är en marknadskraft som exempelvis tillåter att 90 procent av gaspriset i Europa är knutet till olja.
Från ekonomisk synpunkt finns det ingen anledning att det behöver vara så.
Det är verkligen en käpp i marknadshjulet, eller för att uttrycka sig brutalt: det är helt enkelt ett rövarpris.
Det finns inga tecken på att producenterna konkurrerar med varandra.
Vad tjänar det till att reglera det som händer längre fram i förädlingskedjan, om det som ligger före inte är annat än ett oligopol bestående av de tre stora.
Förhållandet liknar det som råder på ett marknadstorg, där priset faller om det finns mer jordgubbar.
Enligt den förebilden borde ryssarna föra ut mer gas på världsmarknaden och börja konkurrera med norrmännen, vilket skulle få priset att sjunka, men det kommer de inte att göra frivilligt.
Det är därför som rådet och kommissionen måste handla!
Det är de större nationella och internationella distributörerna som utgör det andra hindret, medan våra aktuella åtgärder påverkar huvudsakligen de mindre aktörerna.
Vem tillhandahåller som exempel gas till energinätet i en medelstor tysk stad?
Ryssarna skulle skratta ihjäl sig om en tysk stad ville köpa kraft direkt från Gazprom och få den levererad direkt till sig.
Det är här som det finns anledning att oroa sig över att Europeiska unionens största elektricitetsleverantörer nu också är de största leverantörerna av gas.
Om vi vill ha konkurrens och avreglering, får industrin inte vara vertikalt organiserad, där allt från utvinning till den slutliga distributionen ligger i samma händer.
Vi måste aktivt förebygga att de fyra stora i Tyskland grupperar sig i en vertikal och ännu bredare struktur och köper ut alla små och medelstora distributörer.
Både i Italien med ENEL och ENI, och i Frankrike med GDF och EDF, händer precis samma sak.
I en verksamhet som definieras av pipelinenät måste det finnas distributörer som är oberoende av de större producenterna.
Det är det enda vettiga inom ett område som detta, där kapitalsamband motverkar konkurrensen.
Hur välmenande våra ansträngningar i dag än må vara, kommer de tyvärr att vara verkningslösa om vi inte tar itu med dessa problem.
