# ID: svediakorp-gov453423
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,128
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet den 24 februari 2005.
– Mina damer och herrar!
Jag vill börja detta sammanträde med ett uttalande om vissa frågor som är aktuella och som har väckts av några av parlamentets ledamöter.
Mina damer och herrar!
I torsdags antog gruppordförandekonferensen enhälligt ett uttalande om situationen för journalisterna i Irak som jag skulle läsa upp för er i dag.
Detta uttalande var resultatet av möten som jag har haft, dels med chefer för de franska och italienska medieorganisationer som de tillfångatagna europeiska journalisterna arbetar för, dels med företrädare för organisationen ” Journalister utan gränser ”.
Gruppordförandekonferensen gjorde detta uttalande som fick mycket stor uppmärksamhet i europeiska massmedier.
Något senare, i fredags eftermiddag, blev vi överlyckliga när vi fick höra om frigivningen av Giuliana Sgrena.
Denna glädje överskuggades snart av nyheten om att Nicola Calipari hade dött på ett tragiskt sätt när han använde sin egen kropp för att skydda Giuliana.
Låt oss uttrycka vår erkänsla för det mod och den pliktkänsla som kostade Nicola Calipari livet när han gjorde sin plikt.
För att hedra honom vill jag i dag framföra samma vädjan som de italienska myndigheterna, särskilt presidenterna Ciampi och Berlusconi, som har uppmanat Förenta staternas myndigheter att klart och tydligt redogöra för de dramatiska omständigheterna vid Nicola Caliparis död.
På samma sätt som under andra liknande förhållanden måste vi få veta hur och varför dessa tragiska händelser har ägt rum.
I morse gav hela Italien honom en postum hedersbetygelse.
Jag vill att Europaparlamentet skall förena sig med det italienska folket i deras hedersbevisning och att vi på alla ledamöters vägnar skall sända ett budskap om solidaritet och vänskap till hans familj i denna smärtsamma stund.
I dag är Giuliana tillbaka bland oss och kan njuta av friheten, men vi måste fortsätta våra ansträngningar för att Florence Aubenas och hennes tolk och guide Hussein Hanun Al-Saadi skall friges.
De hålls fortfarande i fångenskap av människor som förkastar rätten till information och därigenom demokratin.
Från och med i dag kommer bilder av dem att hänga vid ingången till plenisalen.
Dessa bilder är ett synligt bevis på vår solidaritet.
Europaparlamentet vill att de skall återvända till sina vänner och familjer så snart som möjligt.
Under dessa omständigheter måste Europaparlamentet ännu en gång hävda att det inte kan finnas någon demokrati utan informationsfrihet och att journalisters säkerhet måste skyddas överallt i världen.
Vi måste vidta alla tänkbara åtgärder för att se till att medierna kan utföra sina uppdrag, särskilt i regioner där det råder väpnad konflikt, däribland Irak.
Efter detta uttalande om aktuella frågor, några smärtsamma och några glädjande, måste jag göra ännu ett uttalande om vad vi kanske kan kalla historiska minneshögtider.
Som ni vet har århundraden av brödrakrig mellan våra länder etsat sig fast i vårt minne.
I egenskap av Europaparlamentets talman mottar jag ofta önskemål om tysta minuter för att hedra minnet av händelser som påminner oss om de dystraste stunderna i vår historia.
Bara för några dagar sedan bad våra polska kolleger att vi skulle hålla en tyst minut till minne av massakern i Katyn, Miednoje och Jarkov, då 14 000 polska officerare den 5 mars 1940 avrättades kallblodigt av Stalinregimen.
Det råder ingen tvekan om att detta är ett legitimt önskemål och det är vår plikt att inte glömma dessa händelser eller offren för dem.
Men på grund av vår kontinents historia – en tragisk och stormig historia – kommer almanackan varje dag att påminna oss om tragiska händelser i vart och ett av våra länder.
Så är det, eftersom Europa har varit söndrat av krig i vilka miljontals av våra medborgare har dött.
Även om vi måste komma ihåg det förflutna – och det gör vi – beslutade talmanskonferensen i förra veckan att i vilket fall inte hålla en tyst minut eller systematiskt göra uttalanden vid varje session vid varje tillfälle då vi påminns om en smärtsam händelse.
Vår nuvarande historia, vår återförening, måste hjälpa oss att övervinna händelserna i det förflutna och tänka på att befästandet av fred och demokrati, Europeiska unionens värderingar, måste förhindra att de upprepas.
Samtidigt som jag hoppas att våra parlamentskolleger förstår det beslut vi har fattat i detta avseende måste jag till sist nämna polisens brutalitet mot de kvinnor som demonstrerade i Istanbul inför Internationella kvinnodagen.
Innan jag kom till detta plenarsammanträde sände jag ut ett pressmeddelande där jag starkt fördömer dessa händelser och uppmanar den turkiska regeringen att tillämpa avskräckande brottspåföljder för dessa händelser som sänder helt fel budskap när det gäller Turkiets eventuella anslutning till Europeiska unionen.
– Det slutgiltiga förslaget till föredragningslista för innevarande sammanträdesperiod som upprättades av talmanskonferensen vid sammanträdet torsdagen den 3 mars (artiklarna 130 och 131 i arbetsordningen) har delats ut.
Inga ändringar har föreslagits.
Jag har mottagit två önskemål om att kommissionen skall göra uttalanden.
Å ena sidan har gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen begärt att kommissionen skall göra ett uttalande om sin ståndpunkt i fråga om tjänster på den inre marknaden.
Kommissionen är beredd att göra detta uttalande och vi skulle kunna diskutera denna fråga i morgon, tisdag, mellan 18.00 och 18.30 med utgångspunkt från ett meddelande från kommissionsledamot Charlie McCreevy som följs av frågor och svar genom förfarandet att få ordet genom att fånga talmannens uppmärksamhet.
För det andra har Europeiska socialdemokratiska partiets grupp i Europaparlamentet begärt att kommissionsledamot Charlie McCreevy skall göra ett uttalande i morgon, tisdag, vid samma tid om direktivet om patentbarhet av mjukvara, vilket åtminstone kommer att följas av anföranden av de politiska grupperna.
Gruppen De gröna har också begärt att rådets och kommissionens uttalande om den vårdpersonal som är fängslad i Libyen skall ersättas av ett uttalande på onsdag av rådet och kommissionen om patentbarhet av mjukvara.
Det är uppenbart att dessa önskemål i stor utsträckning inte är förenliga.
Vi kan inte godta dem alla.
Vi kan inte diskutera två olika saker på samma gång, och jag måste därför låta parlamentet rösta om önskemålen om förändringar av föredragningslistan i den ordning jag har mottagit dem.
Om någon av förändringarna godkänns skulle det inte vara meningsfullt att rösta om de andra eftersom detta uppenbarligen skulle strida mot det beslut vi hade fattat.
Därför kommer jag att låta genomföra en omröstning, naturligtvis genom handuppräckning, om Gruppen De grönas önskemål att kommissionen skall göra ett uttalande om sin ståndpunkt i fråga om tjänster på den inre marknaden.
