# ID: svediakorp-gov453404
# author: Krupa (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 537
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Tack så mycket!
De senaste veckornas händelser gör att Europaparlamentet inte har något annat val än att hålla en debatt om brott mot de mänskliga rättigheterna i Nepal, som är ett problem som har trappats upp under flera år.
Konungariket Nepal ligger mellan Indien och Kina och håller på att bli allt mer beroende av Kina eftersom Kina är såväl landets största handelspartner som den maoistiska gerillarörelsens största inspirationskälla.
Maoistrebellerna kämpar för att störta den konstitutionella monarkin och deras mål är att upprätta en kommunistisk stat.
Inbördeskriget i Nepal har redan krävt över 12 000 offer och den politiska situationen är bysantinsk i sin komplexitet, även om medieembargot gör att vi inte känner till alla detaljer.
Efter att premiärministern avsattes tog kungen och den nepalesiska armén makten och upphävde grundläggande konstitutionella rättigheter som föreningsfriheten, yttrandefriheten, rätten till information, privatliv och ägande samt förbudet mot olagliga arrester.
Kungen har förbjudit kritik mot säkerhetstjänsten i radio, TV och på Internet.
Censur och förföljelse hör till vardagen.
Nepals regering ignorerar även flyktingars rättigheter eftersom den har stängt Dalai Lamas representationskontor och biståndskontoret för tibetanska flyktingar, som hjälpte tibetaner som förföljdes för sin tro.
Varje år flyr 2 500 människor från Tibet, som är ockuperat av Kina, därför att de vill utöva sin religion i fred och för att få studera på sitt modersmål.
Ännu fler tibetaner väljer att lämna landet därför att de känner sig allt mer hotade.
Nepals regering bryter emellertid mot nationell och internationell rätt genom att lämna ut tibetaner till Kina.
När tibetanerna har förvisats till Kina fängslas de och utsätts för otroligt grym misshandel.
Både regeringen och de maoistiska rebellerna har anklagats av internationella människorättsorganisationer för att begå grymheter mot den civila befolkningen.
Med hjälp av dagens debatt i kammaren kommer vi att kunna fastställa orsakerna till konflikten.
Dessa ligger i en vanvettig totalitär, kommunistisk och ateistisk ideologi som förnekar guds existens och behandlar människor som objekt, trampar på deras värdighet och bryter mot deras rättigheter.
Nepal har 23 miljoner invånare och hälften av dem är analfabeter.
Samtidigt styrs samhället fortfarande av ett kastsystem.
Det som behövs är förbättrade levnadsvillkor och utbildning, inte ett inbördeskrig som syftar till att upprätta ett destruktivt kommunistiskt system.
De enda alternativ vi har är att öka medvetenheten om konflikten och att använda diplomatiska kanaler, som denna resolution från Europaparlamentet, för att kräva att regeringen i Nepal sätter stopp för olagliga arrester och andra korrupta handlingar.
Dessutom måste vi kräva att den nepalesiska regeringen skyddar människorättsaktivister, journalister och politiska ledare från sådana handlingar.
Allmänhetens påtryckningar har redan vid ett tidigare tillfälle lett till en minskning av förföljelsen.
Vi bör överväga om EU: s stöd verkligen används till att gynna utvecklingen och till humanitära syften, och det är nödvändigt att agera.
Slutligen vill jag citera påven Johannes XXIII som skrev att ett hot mot familjen är ett hot mot staten och att ett hot mot samhällsordningen på liknande sätt är ett hot mot den internationella ordningen.
Tack så mycket.
