# ID: svediakorp-gov453388
# author: Posselt (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att om vi skall nå en klar uppfattning om händelserna i Togo, måste vi använda en särskild strategi mot dem.
Togo liknar många andra västafrikanska länder genom att det är en konstgjord stat, som har skapats för att tjäna koloniala intressen.
Man behöver bara kasta en blick på kartan för att förstå detta, eftersom Togo, i likhet med de flesta andra västafrikanska länder, är format som en långsmal näsduk.
Togo styrdes först av tyska och sedan av franska kolonialherrar, men dess gränser drogs upp på konstlad väg, och i början var utsikterna mycket små att landet skulle bestå i denna form.
Eftersom Togos gränser drogs upp på ett ritbräde, vilket gjorde att hela folk och familjer skiljdes åt, medan andra etniska grupper som inte hade något gemensamt fördes samman på konstlad väg, måste det sägas att landet trots detta under ett antal år såg ut att utvecklas på ett förvånansvärt bra sätt.
Det verkade vara en lugn ö i Västafrika, trots att vi alla är medvetna om att det knappast har funnits några verkliga demokratier i vår mening i regionen.
Men som Hans-Peter Meijer har påpekat, har general Eyadémas sätt att leda landet allt mer kommit att likna en ytterst våldsam diktatur, och nu görs försök att införa en arvsdiktatur.
Utan att vilja förneka att familjer och stammar har en annan betydelse i Afrika än i våra samhällen, måste det sägas att vi inte kan godta denna arvsdiktatur.
Våra krav är därför mycket tydliga.
Presidenten, som kom till makten på olagligt sätt, måste avgå.
Parlamentets legitime talman måste återinsättas i sitt ämbete.
Fria val måste hållas inom kort och respekten för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna måste införas allmänt.
Framför allt måste en sak klargöras.
Denna gång har Afrikanska unionen, vilket jag i hög grad välkomnar, samt Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap, som utformas enligt samma principer som EU, tydligt klargjort att de inte accepterar detta olagliga styrelseskick.
Jag vill tacka båda dessa gemenskaper och ser det som ett uppmuntrande tecken att Afrika, om än tvekande, börjar ta sitt öde i egna händer i sådana frågor och därvid förtjänar vårt fulla stöd.
