# ID: svediakorp-gov453387
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är inte bara i monarkier som statsöverhuvudets barn ärver makten.
Det förekommer tyvärr också i vissa republiker.
Det har redan hänt i Sri Lanka, Azerbajdzjan, Syrien och i Demokratiska republiken Kongo samt för inte så länge sedan i Togo, och det kan mycket väl också hända i Egypten.
Ibland utlyses allmänna val för att besluta om maktövertagandet, men det är känt på förhand vem som kommer att utgå som segrare.
I Togo hoppade man över detta steg.
Familjen Gnassingbé tog för länge sedan makten med våld från familjen Olympio, och de vill behålla den.
En ändring av konstitutionen, som utfördes blixtsnabbt efter statsöverhuvudets död, hindrade talmannen i landets parlament att efterträda honom temporärt och att förbereda presidentval i god tid.
I stället blev det möjligt för hans son att överta staten, som om han var arvtagare till en privat egendom.
Faktum är att sonen inte befinner sig i en mer legitim ställning än sin far.
Det som händer är fortsättningen på en statskupp som inträffade för länge sedan.
Genom att detta tillstånd fortfarande pågår har Togo, efter att först ha varit en tysk, sedan en fransk koloni och därefter under lång tid en inhemsk diktatur, förlorat hoppet att kunna utvecklas till en demokrati.
Hittills har det varit anledning till allmänna klagomål att makten nästan alltid har legat i händerna på profithajar som understöddes av militärmakten och som inte brydde sig om att tjäna landets intressen.
De var snarare intresserade av att behålla sina privilegierade ställningar.
Detta tillstånd måste få ett slut, inte bara i Togo, inte bara i Afrika, utan i hela världen.
Låt oss i stället för att begränsa vår upprördhet till det som händer i Togo bidra till att det militära och ekonomiska skyddet av detta slags regimer upphör.
Det är det viktigaste just nu.
Det olyckliga faktum att sådana händelser är regel snarare än undantag betyder att vi måste se till att de inte upprepas, och att det vore bra om fria val inom kort kunde hållas i Togo.
