# ID: svediakorp-gov453322
# author: Giertych (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Någon enstaka gång då och då drabbas världen av en större naturkatastrof.
Vi är oförmögna att vare sig förutsäga eller förhindra sådana katastrofer, och de påminner oss om hur obetydliga vi är i jämförelse med naturkrafterna.
De påminner oss också om att djuren ibland är bättre än oss på att uppfatta faran och att förbereda sig inför den.
Detta borde fungera som en varningsklocka till oss alla för att vi inte skall betrakta oss som alltför intelligenta, alltför tvärsäkra och alltför övertygade om vår egen allmakt.
Det finns en kraft som är starkare än oss, och från stund till annan kväser den oss och påminner oss om vår obetydlighet.
Övriga världen reagerade på tsunamikatastrofen genom högst generösa donationer, vare sig det skedde på individuell, statlig eller institutionell nivå.
Man måste emellertid ställa sig frågan huruvida vi kommer att kunna använda dessa donationer på ett lämpligt sätt.
Omedelbart efter olyckan rådde stor brist på det mesta, däribland vatten, livsmedel, tält och filtar.
Man har redan viss erfarenhet av att snabbt kunna tillhandahålla sådana artiklar, och hjälpen nådde snabbt fram till offren.
Men att tillhandahålla långsiktigt bistånd är någonting annat, och det ger oss ännu ett tillfälle att påminnas om vår egen småaktighet.
Underhuggare tenderar att dyka upp varhelst pengar är inblandade, enbart i avsikt att rycka åt sig något för egen vinning.
Detta medför ett antal problem, som till exempel hur pengarna skall fördelas, vad som skall återuppbyggas först, vilka institutioner eller partier som bör anlitas för överföringen av pengarna och vem man kan lita på?
Tsunamin förstörde de kust- och strandnära ekonomierna.
Turistnäringen drabbades värst, däribland sexturismindustrin, som många av de förstörda regionerna var beryktade för, men även fiskerinäringen drabbades.
Frågan är om, och i vilken grad, de pengar som människor har varit generösa nog att donera borde användas för att återuppbygga sexturismindustrin, med dess eskortförmedlare, sällskapsrum och bordeller.
Vi bör också ställa oss frågan huruvida vi kommer att kunna försäkra donatorerna att deras pengar inte kommer att användas för sådana syften.
I dag diskuterar vi ett förslag om att transportera fiskefartyg till yrkesfiskare, vars livsuppehälle tillintetgjordes av tsunamin.
Detta är den bästa möjliga form av bistånd som kan ges.
I Europeiska unionen betalar vi yrkesfiskare för att utrangera sina fartyg.
Om fartygen ännu är sjödugliga borde vi väl i stället ge dem till de yrkesfiskare i de områden som drabbades av tsunamikatastrofen och som har förlorat sina egna fartyg?
Förutsatt att kostnaderna för att transportera maskindelar till dessa fartyg och andra relaterade kostnader inte är alltför höga, borde biståndet inriktas på sådana åtgärder.
Vi kan lita på att donatorerna blir nöjda med ett sådant arrangemang.
Förslaget förtjänar vårt stöd, men det är bara en droppe i ett hav av behov.
Vi borde göra mer genom att tillåta att biståndspengar används för att bygga fiskefartyg som uppfyller tsunamioffrens särskilda behov.
Vi skulle då möta det välbekanta problemet att besluta vem som bör dra nytta av dessa beställningar och få betalt för att bygga fartygen.
De länder som har drabbats av tsunamin borde gagnas så långt det är möjligt, och sedan får donationsländerna inta andraplatsen.
Samtidigt måste de som bygger fartygen gå med på att avstå från egen vinst, och att endast tjäna ett minimibelopp.
Vi borde också återuppbygga andra grenar inom den kustindustri som förstördes av tsunamin, som till exempel skaldjursindustrin, men vi bör vara noga med att säkerställa att bistånd inte beviljas till turistindustrin, i synnerhet den del som lever på människors svagheter.
Jag tackar er.
