# ID: svediakorp-gov453308
# author: Potočnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,161
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag uppskattar verkligen stödet från parlamentet.
Det är mycket uppmuntrande för mitt framtida arbete.
Det har ställts många frågor, och några av dem kan jag inte besvara särskilt exakt, men jag skall sammanföra dem och försöka ge så mycket information som möjligt.
Den beräkning som ligger till grund för fördubblingen har gjorts i reala termer på årlig basis och utifrån samma antaganden som när det gäller de andra aspekterna av debatten om den nya budgetplanen.
När allt kommer omkring är det av avgörande betydelse att vi fördubblar anslagen som procentuell andel av BNP.
Detta är ett trovärdigt sätt att hantera frågan.
Vårt förslag byggde på detta tänkesätt, och jag anser att förslaget är tillräckligt ambitiöst för att vi skall kunna nå våra mål.
Jag drar mig mer för att minska anslagen än för att ställa frågan om förslaget är tillräckligt långtgående, även om till och med denna fråga är trovärdig och skulle kunna hanteras på ett officiellt sätt.
Offentlig finansiering är inte den enda finansieringen.
Som ni vet uppskattas de offentliga anslagen till ungefär en tredjedel och de privata till två tredjedelar.
Därför är det mycket viktigt att vi ökar de offentliga anslagen på grund av den källa de kommer från och på grund av hävstångseffekten på de privata investeringarna.
Men som några av er har framhållit är det ännu viktigare att skapa sådana villkor att bolagen stannar och investerar i Europa.
De senaste siffrorna är inte lovande: år 2002 minskade Europeiska unionens 500 största bolags investeringar med 2 procent medan de 500 största bolagen utanför EU ökade sina investeringar med 3,9 procent.
I Europa görs omkring 24 procent av investeringarna inom bilindustrin och reservdelsindustrin.
I övriga världen är informationsteknik den största sektorn för investeringar.
Detta är de fakta som vi har att ta ställning till.
Därför är det av avgörande betydelse att skapa en bättre miljö för forskning och utveckling.
Det finns flera sätt att åstadkomma detta, bland annat genom statligt stöd, skatteincitament, immateriella rättigheter, struktur- och sammanhållningsfonderna samt riskvilligt kapital, vilket förvisso är ett av problemen.
För två dagar sedan träffade jag Europeiska investeringsbankens ordförande, och vi har redan börjat förbereda åtgärder för att ta itu med detta problem.
Miljön spelar en avgörande roll.
Om vi vill nå vårt mål måste vi skapa en miljö där bolagen arbetar, konkurrerar och bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet inom EU.
I det ramprogram som kommissionen nu diskuterar måste hänsyn tas till Lissabonstrategin.
Jag vill att det skall vara enkelt, flexibelt, begripligt och lätt att tillämpa och att det skall bygga på kontinuitet.
Vi vill fastställa fyra viktiga områden där det behövs stöd.
För det första samarbete.
I dag kallar vi detta ” samarbetsstrategin ”, även om termen ” samarbete ” inte är särskilt populär i en del länder.
Detta område bör vara mer industristyrt än det har varit tidigare.
Därför bör teknikplattformar spela en viktig roll för att avgöra vart pengarna skall gå och hur beslut skall fattas.
Samarbetet kommer att vara mer tematiskt inriktat och mindre instrumentellt än tidigare.
Jag anser att detta är det rätta sättet att gå till väga.
Det andra området är idéer.
Detta betyder Europeiska forskningsrådet.
Detta område är forskningsstyrt, och därför är åtskillnaden mellan grundforskning och tillämpad forskning i praktiken föråldrad.
Vi vill försöka klargöra vad som är industristyrt, vad som är politiskt styrt och vad som är forskningsstyrt.
Detta kommer att bli tydligare.
Vi kommer att ge alla möjlighet att uttrycka sina åsikter om detta.
Det tredje området bör vara människor.
Det stora problemet här är att de har varit underbetalda.
Det fjärde området är resurser, däribland infrastruktur, små och medelstora företag, regioner och forskningspotential.
Här vill vi ta upp frågan om de nya medlemsstaterna, men inte på ett sätt som skulle kunna äventyra programmets höga vetenskapliga nivå.
Forskarna i dessa länder bör stödjas så att de kan utvecklas och bli mer synliga.
Vi bör besluta om åtgärder som gör att vi får tillgång till struktur- och sammanhållningsfonderna.
Det värsta för de nya medlemsstaterna och deras forskare skulle vara att skapa förhållanden som skulle göra det omöjligt för dem att konkurrera.
Det är bäst för dem att utvecklas snabbt så att de kan konkurrera från första början.
Det gör de redan.
Jag är mycket medveten om att förhållandena i en del länder innebär att de inte kan konkurrera.
Vi måste hjälpa dem, men frågan är hur vi skall göra det.
I vårt program försöker vi uppnå en hög vetenskaplig nivå och konkurrensförmåga i EU, vilket är av avgörande betydelse.
Vi har struktur- och sammanhållningsfonder för att främja solidariteten.
Om vi använder dessa fonder till att bygga upp infrastruktur på väg-, järnvägs- och miljöområdet kan och bör vi också använda dem till att utveckla en infrastruktur för forskning.
Det är mycket viktigt att vi skapar sådana förhållanden att forskarna från de nya medlemsstaterna stannar i dessa länder och konkurrerar och samarbetar med andra forskare i Europeiska unionen.
Förenkling och rationalisering bör vara våra ledstjärnor, annars kommer vi att få stora problem.
Jag är medveten om de utmaningar som ligger framför mig, och jag räknar med ert stöd.
Kommissionen är inte det enda organ som är delaktigt.
Jag har inrättat en arbetsgrupp i mitt direktorat.
Det finns nu också en avdelningsövergripande arbetsgrupp.
Nu håller vi på att skaffa oss diskussionspartner bland små och medelstora företag samt mindre grupper för att ge dem en möjlighet att framföra sina åsikter om förslagen.
Ramprogram, forsknings- och utvecklingsstrukturer, sammanhållningsprogram och program för konkurrensförmåga och innovation är mycket viktiga.
Dessa program bör syfta mot samma mål.
Detta är en av de punkter jag vill understryka särskilt.
För de små användarna försöker vi fastställa bättre definitioner av instrumenten, som ofta är långt ifrån användarvänliga, särskilt de integrerade projekten.
Å andra sidan är förenkling och rationalisering ganska stora problem för de små användarna.
För dem är kostnaderna proportionellt sett mycket högre och bördorna tyngre än de är för de större användarna.
Jag tror att dessa två saker kommer att få avgörande betydelse.
Vi bör få in fler små och medelstora företag i själva processen.
Avslutningsvis tror jag att samtalen om nästa budgetplan kommer att innebära ett slags sanningens ögonblick.
Jag hoppas att vi kommer att vara tillräckligt starka för att komma fram till slutsatser som stämmer överens med kommissionens förslag.
Om vissa förändringar görs är jag rädd att budgetens struktur kommer att bli sämre än den är nu.
Tack för ert stöd.
