# ID: svediakorp-gov453302
# author: Belet (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har två minuter på mig att ta upp två frågor och sammanföra dem.
Ni vet ju bättre än vi, herr kommissionsledamot, att forskningsprogrammen kommer att få en ännu större effekt om ni använder dem som brobyggare mellan å ena sidan forsknings- och utvecklingsprogrammen i sammanhållningspolitikens regi och å andra sidan det sjunde ramprogrammet.
Om dessa båda instrument kombineras så att de ligger i linje med varandra kommer de att få mycket mer vittgående konsekvenser.
Låt mig ge ett exempel från min egen region, som ligger i gränstrakten mellan Nederländerna, Tyskland och Belgien.
Herr kommissionsledamot, universiteten i Eindhoven, Louvain, och Aachen, liksom universiteten i Hasselt och Maastricht, har nu ett nära samarbete i fråga om forskning och utveckling liksom i fråga om sammanhållningsprojekt.
Jag anser att liknande gränsöverskridande samarbetsprojekt förtjänar att följas och uppmuntras, eftersom de först och främst förstärker den regionala dimensionen som en del av Lissabonprocessen.
Ingen kan väl ha något emot att de städer, universitet och regioner inom vilka de rör sig och verkar spelar en sådan roll?
Vi var därför särskilt nöjda då vi såg att kommissionen trots allt godkände ett ändringsförslag till Locatellibetänkandet av Lambert van Nistelrooij med den innebörden, som parlamentet godkände i början av denna vecka.
I detta ändringsförslag kräver parlamentet uttryckligen samarbete med regionerna och en sammankoppling av å ena sidan nationella program under strukturfonderna och å andra sidan program som sorterar under det sjunde ramprogrammet.
Sammanfattningsvis, herr kommissionsledamot, är företagen som ni vet redo att investera och att föregripa de möjligheter som visar sig.
Om vi som behandlar ekonomiska frågor inom EU nu låter dessa möjligheter passera, om våra vackra ord om innovationspolitik inte följs av handling, kommer vår trovärdighet naturligtvis att tillintetgöras – både er och vår vill jag påstå.
Vi kommer då att ge de nationella regeringarna den perfekta ursäkten för att inte bidra med den nationella finansiering som är så absolut nödvändig.
För närvarande råder vad som kan kallas ett gyllene tillfälle med många regeringsmedlemmar på alla nivåer – regionalt, nationellt och naturligtvis även på EU-nivå – som är övertygade om att vi drastiskt måste uppgradera våra investeringar i innovationer.
Om vi bara låter detta rinna ut i sanden måste vi nog söka orsakerna bland oss själva.
