# ID: svediakorp-gov453301
# author: Henin (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är naturligtvis för en fördubbling av de medel i EU: s budget som anslås för forskning.
När man inser att offentliga och privata utgifter för forskning och utveckling inom EU uppgår till endast 1,95 procent av BNP jämfört med 2,64 procent i Förenta staterna och 2,98 procent i Japan kan man förstå hur mycket den berömda Lissabonstrategin och kommissionen har misslyckats.
Därför anser jag att om EU skall kunna ha en effektiv forskningspolitik måste vi inte bara fördubbla anslagen till forskningen utan även granska och i grunden ifrågasätta metoderna och målen för det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling som Europeiska kommissionen och rådet har beslutat om.
Ja, tvärtemot filosofin i det sjunde ramprogrammet kan ett framgångsrikt forsknings- och utvecklingssystem bara bygga på samarbete och utbyte mellan offentliga och privata forskare och laboratorier och inte på total konkurrens och brist på pengar.
Vad jag fruktar mest är att resurserna kommer att koncentreras till ett litet antal prioriterade forskningsområden som nödvändigtvis kommer att vara de som med största sannolikhet kan förväntas ge omedelbar vinst för de stora industrigrupperna på bekostnad av grundläggande fysik och de humanistiska och samhällsvetenskapliga områdena; detta skulle betyda att rekryteringen av forskare och forskarnas karriärer antagligen inte längre skulle bygga på vetenskaplig bedömning utan på prioriteringar som direkt dikterades av de intressen som fanns hos de multinationella företag som var inblandade i ramprogrammets verksamhet.
För min del anser jag naturligtvis att kostnaderna för forskningen måste tas från de beräkningar som görs för stabilitetspakten, men detta är inte tillräckligt.
Det är ännu viktigare att de frågor som berör forskningen i Europa inte längre skall bestämmas enbart av kommissionen utan av valda företrädare för det vetenskapliga samhället.
Jag föreslår därför skapandet av en församling som företräder alla forskare i Europaparlamentet.
Denna församling skulle ha så viktiga uppgifter som etisk bedömning, upprättande av rekommendationer, främjande av samverkan, granskning och kontinuitet i fråga om tilldelade medel och tillsyn i syfte att undvika att regionerna tvingas konkurrera med varandra.
Detta är det enda sätt på vilket EU kommer att kunna se framtiden an med större optimism.
