# ID: svediakorp-gov453284
# author: Sacconi (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
De föregående talarna har förklarat situationen tydligt och angivit vad som måste göras för att lösa denna ytterst allvarliga situation.
Jag måste bita mig i tungan för att inte hänvisa till några av de krav som ställts i fråga om REACH-förordningarna som kommer att träda i kraft om elva år och som kommer att undergräva konkurrenskraften hos den italienska och europeiska industrin, som nu verkar stå inför mycket annorlunda och mer omedelbara konkurrensutmaningar.
Precis som ni har jag en lång facklig erfarenhet, och utifrån den skulle jag vilja göra två anmärkningar.
För det första diskuterade vi här i Europaparlamentet för exakt ett år sedan, den 10 februari 2004, Terni-fallet, stålindustrin och den mer övergripande krisen för ståltillverkningen i EU.
Just den dagen fick vi veta att konflikten höll på att lösas på ministernivå och att förhandlingar skulle påbörjas.
De utmynnade i det juniavtal som ThyssenKrupp återigen har rivit upp i dag.
Hur kunde ett sådant avtal vara möjligt vid den tidpunkten?
Som jag ser det av ett enda skäl: för att ThyssenKrupp hade isolerats nationellt och på EU-nivå.
Den exempellösa mobiliseringen av arbetstagare och invånare i Terni och Umbrien, som beskrivits tidigare, spelade en avgörande roll i den politiska processen.
Terni-anläggningen är inte bara en fabrik, den är en integrerad del av staden.
I dag utspelas samma situation igen.
I dag, liksom förra gången, ser vi en attack inte bara på en yrkesgrupp, en produktionsförmåga, en tradition, utan på värdigheten hos invånarna i en hel stad.
Detta måste vara utgångspunkten för att återskapa den starka enighet som än en gång kommer att isolera ThyssenKrupp.
Min andra kommentar bygger också på min fackliga bakgrund: Varför har ThyssenKrupp valt att i dag ta två uppenbart motstridiga initiativ?
Företaget har skickat oss skrivelsen där de redogör för sina problem i detalj, samtidigt som det friställer, eller hotar att friställa ytterligare 600 arbetstagare, av mer eller mindre trovärdiga skäl.
Enligt min mening fruktar företaget att det återigen skall isoleras av parlamentet.
Det visar hur viktigt det program vi skall rösta om i morgon är.
Herr kommissionsledamot!
Jag uppskattade ert tal och de påpekanden ni gjorde, trots att kommissionen har begränsade möjligheter, vilket vi är mycket väl medvetna om.
Men kommissionen kanske kan göra något politiskt, eventuellt på högsta ledningsnivå, som den gjorde förra året, och därmed bidra kraftigt till att isolera ThyssenKrupp.
