# ID: svediakorp-gov453280
# author: Rizzo (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Samma idéer upprepas här i kammaren om en situation som tyvärr är typisk – en fallstudie – för så många andra industrier som kännetecknar denna kontinent.
Europa kan och måste komma fram med ett annat svar.
Om vi bygger vårt avgörande enbart på den hårda och obehagliga logik som utan tvekan finns där – sifferlogiken, som kan tyckas vara solid, men som i själva verket inte går att ta på – kommer vi varken att förstå problemet eller att kunna analysera det, eftersom de koncept som tas upp handlar om omflyttning, globalisering och kompatibilitet.
Allt detta ingår i det paradigm som inte bara detta multinationella företag omfattar, utan även så många andra multinationella företag som under sin historia ofta har fått stora stödbelopp från de nationella regeringarna och betydande hjälp från Europeiska gemenskapen och sedan, med sin traditionella benägenhet att nationalisera förluster och privatisera vinster, gått vidare på samma väg utan att ta hänsyn till vare sig garantier eller rättigheter.
Det Europa som vi behöver och vill utveckla måste vara ett annat.
Det måste vara ett Europa där arbetskraft som abstrakt koncept självklart är viktigt, men där människor också är viktiga, ett Europa där företagens intressen räknas, men där även arbetstagarnas intressen gör det.
Den riktning som detta typfall pekar på inger oss en djup känsla av bitterhet eftersom detta är inte det slags Europa som vi vill skapa.
Vi är benägna att hålla med kommissionsledamot Vladimír Špidla om behovet av att gå mot en social dialog.
Men samtidigt som Europaparlamentet förbereder sig – tack och lov med en viss enhällighet – för att anta en resolution om att tvinga ThyssenKrupp att ta sitt ansvar, har vi sett att företaget i fråga just denna morgon, strax innan ett folkvalt Europaparlament skall uttala sig om deras agerande – avskedar mer än 600 anställda.
Är detta social dialog?
Är detta det Europa vi vill ha?
Ärligt talat anser jag att parlamentets kritik måste få väga tyngre och att folkets företrädares vilja måste få någon verklig betydelse.
